Tidernas match

Oj, oj, oj vilken dramatik under gårdagens semifinaler. Dessvärre lyckades inte våra tjejer eller yngsta killar ta sig vidare till finalspel och det såg ut att bära åt samma håll för våra äldsta grabbar. Under första halvlek gjorde motståndarna två mål och det var ett dystert gäng som gick till halvtidsvila.

En comeback kändes väldigt avlägsen och humöret blev inte bättre när himlen öppnade sig och regnet började ösa ner, deppigt var bara förnamnet. Jag tyckte så synd om våra killar som tränat hårt, sett fram emot turneringen och gjort så bra ifrån sig hittills.

Men skam den som ger sig.

Det som hände sen kan jag bara beskriva, trots att det handlar om ungdomsfotboll, som ren magi. Något jag kommer bära med mig som ett av de finaste fotbollsminnena någonsin. I ösregn och lera kämpade laget som aldrig förr och lyckades få ett reduceringsmål. Ett litet hopp tändes trots att vi förstod att det skulle bli svårt att få in ytterligare ett. Men så med en minut kvar av matchen kom det – kvitteringsmålet.

Vilken enorm lycka!

I vår turnering har vi p.g.a. det pressade schemat inte tid för förlängning så vid oavgjort vidtas istället straffar. Och vilken duell det blev. Efter de fem ordinarie omgångarna stod det fem lika. Nu kördes istället en omgång i taget. Olidlig spänning. Och det tycktes aldrig ta slut, varenda spelare satte sina straffar.

Men så till slut, i åttonde omgången, lyckades vår målvakt rädda en boll. Och direkt därefter satte vår näste spelare sin.

Aldrig har jag varit med om en sån explosion av glädje.

Fantastiskt!

Som sagt, en match jag tror vi alla kommer bära med oss, och som kommer användas som motivation många gånger när det känns tufft. Jag är så stolt över killarna. Inte för att de vann matchen (fastän det förstås också är jättekul) utan för att de visade sån moral och kämpaglöd och vägrade ge upp.

Förebilder.