Snart dags att åka, 1 1/2 vecka kvar. Inte så mycket resfeber än, mer en stress över allt som ska ordnas innan. Men så är det alltid tycker jag och det brukar gå bra.
Längtar efter allt och alla därnere. Till och med (de ibland obefintliga) vägarna.
Att det ska finnas en väg betyder inte alltid att det gör det. Denna väg som vi kört många gånger var visst igenvuxen så Alex och Ulla fastnade när de skulle passera häromdagen. Som tur var fanns det (som alltid) snälla människor runtomkring som lånade ut verktyg och hjälpte dem loss.
Lyckliga ni att få komma tillbaka! 🙂 Anna