Det är obeskrivligt sorgligt att se barn leva på gatan. Ännu sorgligare, tycker jag, är att se de som var små för längesen fortfarande vara kvar där.
Den här killen till exempel. Han hamnade på gatan i tredje klass. Nu är han över arton, men om det inte vore för det härdade ansiktet skulle man gissa på max tolv.
Nära ett decennium, kanske ett helt liv, utan att få i sig tillräckligt med mat. Våld. Dagligt limsniffande.
Det sätter spår förstås.
Usch.
 |
| Svårt att tro att denna lille kille faktiskt är vuxen och jag önskar vi kunde göra mer för honom… Ulla kunde i alla fall hjälpa till att lägga om ett otäckt sår och vi låta honom ta en dusch, få lite nya kläder och ett rejält mål mat. |
Ni kan ju hjälpa honom och låta honom bo hos er.
Hej liljendahl! Jag kan givetvis inte svara åt Emma, men jag tror att om Emma & Co hade kunnat o haft resurserna till det, så hade de nog tagit in alla behövande barn o unga i området. Tyvärr är det nog svårt att i praktiken begränsa verksamheten eftersom engagemanget är så högt, men hjärtat är iaf på rätt plats ❤️
Ja, tyvärr är det som Delia säger. Det är svårt för honom att få komma och bo hos oss. Vi har i alla fall lovat att titta över vilka möjligheter som finns att hjälpa honom på annat sätt. Yrkesutbildning med internatboende är en av dessa.
Världen är så orättvis… ungarna här lassar på alldeles för mycket mat i skolmatsalen och sen slänger de hälften…
Vad bra att ni kunde ge honom lite hjälp i alla fall.
Märta