Lilleman pinnar på som bara den. Jag stapplar efter för att lyfta när han ramlat på ändan men hinner inte innan han är uppe och iväg igen.
Kul! Men kallt. Både i rinken och ute.
Det gör att vi längtar ännu mer till att bege oss ner till värmen i Uganda igen.
Tre veckor kvar nu.
 |
| Någon isprinsessa blir jag då aldrig. Jösses. |
Lämna ett svar