Igår flög Alex tillbaka till Uganda, jag och Lilleman saknar honom redan.
Tanken var att vi skulle ha åkt alla tre men ju närmre resdatumet vi kommit, desto tydligare har det blivit att vi inte kommer att hinna bocka av alla de punkter vi har på vår att göra-lista.
Istället för att stressa och ge sig iväg halvfärdiga har jag därför beslutat att stanna med Isaac ett tag till.
Något i alla fall mormor och morfar var jublande glada över.
Även de i Kabale har tagit beskedet med ro, de har fullt upp med skolan så tiden kommer att flyga förbi. Lagom till deras nästa lov, i slutet av november, kommer vi tillbaka och har då utlovat en massa roligt.
Längtar!
Men nu ser jag först fram emot en fin höst.
Lämna ett svar