Tiden det tog mig från att ha suttit lugnt på verandan till att ha kastat mig in i bilen för att ta skydd måste vara något slags rekord. Orsaken: Att jag såg ett par jättelika getingar och någon sa att de misstänker att vi har ett stort bo under takpannorna.
Fy.
Jag är vansinnigt rädd för getingar. Det är tramsigt, jag vet, men jag blir superhispig. Och väldigt irriterad (eller kanske avundsjuk) på människor som kan sitta hur lugnt som helst när de svärmar runt dem.
Min mamma till exempel.
Nej, getingar är jag gärna utan och innan det går illa och någon blir stucken måste vi se till att ta reda på om det verkligen finns ett bo där och om så är fallet vem som ska plocka bort det.
Etta inte.
Det är inte alls tramsigt. Jag är också livrädd… Börjar bli bättre men jag känner igen allt du skrev… Avundsjukan över oberördheten… 😮