Marwin

Marwin är 14 år och har levt på gatan i drygt två.

 

Hans mamma försvann när han var liten och han vet fortfarande inte om hon är i livet eller inte. Pappan beslutade sig för några år sedan för att lämna Kabale och flytta till huvudstaden Kampala.

 

Marwin fick inte följa med.

 

Istället lämnades han hos sina farföräldrar som visserligen har behandlat honom väl men som funnit det svårt både ekonomiskt och emotionellt att tillgodose Marwins behov. När han var liten gick det bra men ju äldre han blev desto svårare var det. Hunger och brist på sysselsättning lämnade till slut Marwin väldigt rastlös. I den vevan kom han i kontakt med ett gäng killar som levde på gatan och det dröjde inte länge förrän han fann sig där själv.

 

Till en början brukade han försvinna på dagarna och komma hem för att sova på kvällen men efter ett tag slutade han med det och stannade med sina kompisar i stan.

 

Ingen kom för att leta efter honom.

 

Vi var och hälsade på Marwins farmor för ett tag sen och det råder inga tvivel om att hon är en kvinna som bryr sig mycket om sitt barnbarn. Men som hon själv uppgivet uttryckte det; ’jag och hans farfar är för gamla för att ränna efter honom i stan’

 

Ja, det kan jag förstå.

 

Det ska inte behöva vara deras jobb att ta hand om sina barnbarn, särskilt inte när en förälder är i livet och vid god hälsa. Vår plan är först och främst att försöka få kontakt med pappan, få hans syn på situationen och sin roll och därifrån se hur vi kan komma vidare.