Joram är 14 år och är en av våra nya pojkar.
Hans historia skiljer sig lite från de flesta av våra andra grabbar i det avseendet att han aldrig levt på gatan. Joram förlorade sin far vid tidig ålder och har vuxit upp med sin mamma, en knaper tillvaro men de hjälptes åt för att få det att gå ihop. Bland annat genom att sälja majs för att betala för Jorams skolavgifter.
De stod varandra väldigt nära.
För ett par månader sedan promenerade mamman på en väg nedanför ett stenbrott då en stor sten lossnade och störtade mot henne.
Hon träffades och dog.
Jorams hela värld rasade. Hans stora trygghet i livet hade alltid varit hans mamma och nu var hon borta. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara. Efter mammans dödsfall skickades till sin faster i en by utanför Kabale men utan möjligheter till skolgång och i saknad av sina kompisar beslutade han sig för att lämna.
En dag stod han utanför vår grind och bad om hjälp.
Vi har lovat att stödja Joram på alla sätt vi kan. Viktigast har varit att först och främst se till att han kunnat börja skolan igen. Vi har också identifierat en äldre syster som han tycker mycket om. Joram säger själv att han skulle kunna bo hos henne men hon är gift och har en egen familj som bor på en väldigt liten yta så det är inte bara till att flytta hursomhelst. Vår förhoppning är dock att kunna hitta en lösning med systerns familj och att han så småningom kan flytta dit.
Joram lider fortfarande mycket utav förlusten av sin mamma och det är ibland väldigt svårt att inte kunna göra något annat än att finnas där för honom. I allt det mörka har han lyckligtvis en stor livsglädje kvar också och verkar må bättre när tankarna skingras av olika aktiviteter.
Musik, dans och drama tycker han väldigt mycket om.
 |
| Joram tillsammans med sin storasyster |
Vilken modig kille som kommer och ber om hjälp. Ni är fantastiska!!
Jag är säker på att du/ni tillsammans kommer att skapa en trygg tillvaro för honom.Jag har sagt det förut och säger det igen: Ni gör ett fantastiskt jobb. Är full av beundran och respekt.
Solbritt i Ystad
Tack för att ni förbarmade över Joram och tog emot honom. Jag kan bara inte tänka mig hur den stackars pojken kände sig när han fick veta att hans mor gick bort på det hemska sättet som hon gjorde. Jag hoppas verkligen att han lyckas med det han vill göra och bli en självständig och lycklig människa. Tack för allt ni gör för de fattiga barnen. Ni är något utöver det vanliga! <3
Ni är så himla fina och inspirerande! Tack för allt er arbete! Och håller med ovan nämnda kommentar; vad modig han är och starkt att kunna be om hjälp 🙂 Kramar till er alla <3