Igår kväll höll vi husmöte som drog ut på tiden. Lille Robert hade sen länge somnat i sin säng medan vi andra satt i vardagsrummet. Rätt som det var gjorde han entré, Robert. Iklädd skoluniform och med väskan på ryggen.
”Goodmorning”, morsade han och var på väg ut genom altandörren innan en av grabbarna fick tag i honom och varsamt lotsade honom tillbacka till sängen.
Ett roligare avbrott under ett allvarligt möte har jag aldrig skådat.
Om han gick i sömnen eller faktiskt trodde det var morgon vet jag inte. Hursomhelst skrattade vi så att tårarna sprutade.
Fina Robert.
Lämna ett svar