Jag vet egentligen inte varför jag blir så överraskad. Det är ju helt naturligt men för mig känns det otroligt stort och häftigt.
Vår Ian har den senaste tiden tagit ett språkligt jättekliv. Från att tidigare bara pratat Rukiga och enstaka fraser på engelska (vilket inneburit att vi haft svårt att kommunicera utan tolk) både kan och vågar han nu prata engelska. Och gör det gärna.
Jag lär känna honom på nytt känns det som.
Jätteroligt.
 |
| Ian ansvarade för att skära tårtan under konfirmationen. |
Visst är det underbart när man kan kommunicera ordentligt. Jag drar här paralleller till när jag lärde mig prata franska ordentligt och kunde kommunicera mer med barnen som jag jobbade mer eller när mitt yngsta barn började prata (han var ganska sen) och kunde börja utrycka sig och sina känslor mer och på ett bättre sätt.
Oavsett så är framsteg helt underbart, speciellt när det gäller barn och man ser hur de själva blir stolta och deras självförtroende stärks.