”Mamma, I need medicine” hörde jag en späd liten röst säga tidigt i morse.
Det hade han helt rätt i, min lille Isaac, insåg jag när jag tände lampan och fick se de utslag och blåsor som ploppat upp på hela överkroppen.
Vattkoppor.
Det visste jag (nästan) redan innan de konstaterade samma sak på vårdcentralen och gav oss en kräm för att indra klådan. Jag mindes nämligen väldigt tydligt de två små systrarma , alldeles knottriga av koppor, som reste med samma buss som oss. Och hur jag noga försökte se till att vi höll oss på gott avstånd från dem.
Tyvärr hjälpte det föga och sjukdomen är nu ett faktum. Stackaren. Och i 35 graders värme.
Inte mycket att göra. Vi gillar läget och än så länge (peppar, peppar) verkar han inte ha alltför mycket besvär av dem.
Tur, i alla fall, att det bröt ut i slutet på semestern och att han hunnit njuta massor av Zanzibar.
Vattkoppor är oftast lindrigare ju tidigare man får det (man ska helst inte ha det som spädbarn dock), så det behöver inte nödvändigtvis vara all bad så att säga. Hoppas att det inte kliar allt för mycket och att det går över snart. Krya på sig, Isaac!