Det är alltid lika roligt att komma tillbaka och se att grabbarna mår bra. De växer så det knakar och är starka och friska unga herrar.
Härligt.
Mycket beror såklart på att de nu aldrig missar en måltid utan äter sig mätta varenda dag. Irene är duktig i köket och killarna uppskattar hennes traditionella ugandiska mat väldigt mycket. Västerländska rätter är hon mindre bekväm med och när de står på menyn är det ofta jag som står (sitter) vid grytorna.
Efter att ha varit från Kabale i nästan fem månader var något av det första Buddha sa:
”When will you make spaghetti for us?”
Ja, det får vi ta och göra snart tycker jag.
 |
| När jag lagar mat brukar jag sätta grabbarna i arbete också. Såhär såg det ut i våras. Ett gäng skållade tomater… |
 |
| …medan andra rev lök… |
 |
| …som sedan skulle bli köttfärssås. |
Lämna ett svar