Jag beställde nya gardiner hos en skräddare och var väldigt noga med att ge honom måtten både muntligt och på papper för att undvika missförstånd. Bredd: 100 cm Längd: 150 cm. Uppfattat, meddalade han och han bad mig komma tillbaka dagen efter.
Mycket riktigt var de, till min förtjusning, färdiga när jag följande dag kom för att hämta dem och de såg ut som vi kommit överens om så jag tackade så mycket och åkte hem för att sätta upp dem.
När jag skådade det färdiga resultatet såg jag att de inte nådde nedanför fönsterkarmen. Va fasen. Hur kunde jag mäta så illa, jag som tyckte jag var väldigt noggrann och dessutom lade till flera centimeter för att vara på den säkra sidan. Jag mätte fönstret igen. Jo, mina mått stämde.
Tog ner gardinerna för mätning. 137 cm. Tillbaka till stan igen.
Skräddaren: Oj.
Ja, det kan man ju säga.
Det här är så typiskt för det Uganda jag känner och i stunden kan det göra mig vansinnigt frustrerad. Hur svårt är det, liksom. Efteråt brukar jag lyckligtvis kunna skratta åt det hela, mycket för att man i Uganda också hittar lösningar på det mesta. Så också i detta fall. Skräddaren sprättade upp en söm, sydde fast några öglor och voilá så hade han trollat fram nästan en decimeter och gardinerna täcker nu fönstret med god marginal.
Slutet gott, allting gott.
Oavsett i vilket land det är så tycker jag att det är lättare att acceptera att det blir fel när den som gjort fel försöker att lösa problemet på ett så bra sätt som möjligt.
/Hanna E