Uganda och Sverige är varandras motpoler där den ene har allt den andre saknar.
Sverige. Tryggheten. Det förutsägbara och strukturerade. Allt finns tillgängligt. Så till den grad att det, enligt mig, blir för mycket. Så mycket möjligheter. Så många val. Stress. Allt och alla ska hinnas med och det är inte utan att, åtminstone jag, ibland känner mig otillräcklig.
Uganda. Allt annat än förutsägbart. Korruption, barnaga, sjukdomar och lagar som bestämmer att man inte får lov att älska vem som helst. Många som lider. Men också väldigt mycket glädje. Uganda är färgsprakande. Liv överallt. Och man lever mer känns det som. Fler timmar på dygnet finns såklart inte här men man äger sin tid på ett annat sätt. Man tar dagen som den kommer och är inte en slav under klockan. Det kan, för en svensk som jag, både vara otroligt skönt och extremt frustrerande. Det beror på situationen.
Vilket land jag tycker bäst om är omöjligt att säga. Jag är bara väldigt tacksam över att få ha de båda i mitt liv.
Lämna ett svar