Vi kom att prata om främlingsfientlighet häromdagen och jag frågade Alex om han märkt av något av det under sin tid i Sverige. Nej, svarade han, till min glädje och sa att alla han träffat har varit hur trevliga som helst. Han påstod dock att han i början märkte av lite blickar från förbipasserande när han och Isaac var ute med trehjulingen. Det rådde han snart bot på genom att, som han säger själv – göra som svenskarna gör.
Alex: When someone passes and looks at us we say ”Hej, hej!”, then they smile and say ”Hej, hej” back.
Vad skönt att läsa! 😀