Tänk att det snart gått fyra år sedan vi flyttade till huset i Kabale. Vad snabbt tiden har gått och så stora grabbarna blivit. Inte klokt. En del av de då små knattarna är faktiskt så pass gamla och (ännu viktigare) mogna vid det här laget att vi på allvar har börjat planera för nästa steg. Det vill säga, ett liv utanför huset.
Tanken är att vi ska påbörja utslussningsprocessen för 3-4 av grabbarna det närmsta året och jag kommer arbeta mycket med både killarna själva och personalen för att det ska ske på bästa möjliga sätt.
Bästa möjliga sätt, som jag ser det, är att det sker individuellt. Det vill säga att varje aktuell pojke har en plan som är särskilt anpassad för just honom.
Att de lämnar huset innebär inte att de lämnar verksamheten. Många har flera år kvar i skolan och vi kommer givetvis att fortsätta stötta dem med skolavgifter och hjälp till fortsatta studier. Förmodligen till en början också med boende men då i annan form. Exempelvis har vi lite idéer om att hyra en lägenhet i samma hus som jag bor där de då skulle klara sig mer på egen hand men ändå ha oss nära om det skulle vara något.
Både jättekul och vemodigt att gå in i en ny fas men på det stora hela är det givetvis väldigt positivt. Inte minst för att vi då också kommer att ha möjlighet att ta in nya barn som behöver hjälp.
Ni arbetar så klokt ,med tanke på killarnas trygghet och utveckling. Ni besitter verkligen en sund och empatisk förmåga. Goda tankar till er!
Solbritt
Häftigt! Och individuellt tänker ni ju redan kring era killar. Många nya faser nu, för dig och Isaak och för dessa stora grabbar. Njut!