Efter alla mentala påfrestningar som de senaste månaderna bjudit på känns det, trots de tidiga morgnarna, som en befrielse att kliva in i kylrummet i butiken där jag jobbar och packa kött dagarna i ända. Det är en skön omväxling att kunna stämpla in och ut, att arbeta med kroppen, fokusera fullt när man är där och att sen kunna kliva ut och vara färdig för dagen.
Visst svider det att lämna en sovande Isaac om morgnarna men desto bättre känns det att komma hem igen på eftermiddagarna. Dock är det fortfarande en väldigt märklig känsla, det måste jag erkänna. Att ha Isaac här är liksom så fullkomligt naturligt och samtidigt helt ofattbart på samma gång.
Ibland måste jag nästan nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt.
Du är beundransvärd i det du gör för alla dina "skitungar" vilken styrka och drivkraft du har. Jag har en liten fråga, hur mycket förstår Isaac av adoptionen, förstår han att du är hans mamma nu? Eller har han alltid sett dig som sin mamma?
/Linnea
Vad gör Isaac om dagarna när du jobbar?
När det är varmt måste det faktiskt vara skönt att vara i ett kylrum. Jag känner en som jobbar på slakteri som alltid liksom får en andra tillvänjningsperiod när han har semester för han är van att det är så pass mycket kallare på jobbet än överallt annars på sommaren.