Tvungen att skjuta på hemresan igen. Skit. Skit. Skit.
I eftermiddags fanns det fortfarande en liten chans kvar då jag fick reda på att det jag väntat på var färdigt på den ugandiska myndigheten och att jag kunde komma och hämta. Detta är en nödvändighet för att gå vidare till sista instansen som ska gås igenom innan allt är klart. Väl där började de (som vanligt) försvåra allt och menade att jag missat att lämna in nåt papper. Vilket inte stämde. Jag fick till slut prata med högsta chefen som bekräftade att allt var i sin ordning och han skrev ett meddelande där han beordrade att jag skulle beviljas. Jag rusade tillbaka till handläggaren som nekat mig och nådde hennes kontor tio minuter innan stängning. Allt hon hade behövt göra var att ge mig mina dokument och låta mig signera i deras bok.
Istället ignorerade hon mig först i flera minuter sen tittade hon nonchalent på mig och sa:
”Jag hanterar inte såna här ärenden vid den här tiden. Jag är trött och ska gå hem. Du får komma tillbaka imorgon.”
Ja, vem fan är inte trött och vill hem…
Du är en kämpe!!!
Att det ska vara såååå besvärligt. Men du är en "krigare"! Kämpa på! Allt gott önskar jag dig.
Solbritt i Ystad
Åh Emma! Vilket besvär du ska ha. Vi håller båda tummarna att det löser sig snart! Hoppas verkligen att få träffa er i sommar igen, ni är alltid välkomna till Österlen. Men först ska du ju komma hem till Åkarp…Kramar från Aina
Men… så frustrerande… Vad är det som måste fixas innan hemresan? Har inte riktigt förstått vad det handlar om.
Du är en klippa som står på dig och inte ger några mutor! För det är uppenbart att det var det handläggaren ville ha (och många andra också, förmodligen).