Hemma i Kabale igen, mer nöjd än någonsin efter en vistelse i Kampala. Jag har många gånger gnällt över hur svårt det är att ha och göra med myndigheter där och hur det ofta känns som man tar ett steg fram och två tillbaka. Jag vet inte vad som hänt men den här gången har vi lyckats att kryssa av varenda punkt på vår att göra-lista och mer därtill. Skönt med lite medvind ibland.
Nu väntar en god natts sömn. Imorgon börjar ungdomarnas lov och påskfirandet här i Uganda.
Skönt! Min erfarenhet är dock att man inte bör glädjas för tidigt vad gäller myndigheter o Uganda….. Hoppas jag har fel!
Det har du helt rätt i, Kari. Anledningen till att jag vågade ropa hej var för att vi äntligen fick de intyg i handen vi kom dit för.
Måste ha varit Isaac som fört tur med sig! 🙂
Ja, så måste det vara!