När vi var i stan för ett par veckor sen fann vi den här lille killen, Joshua 8 år, tillsammans med ett av Kabales mest ökända gäng gatupojkar. Killar som alla är i övre tonåren och levt på gatan så länge de kan minnas. Det gör alltid ont att se dessa grabbar. Ett sånt slöseri. Jag har många gånger funderat över om vi kan göra något för dem men insett att våra resurser inte räcker till för den övertalning, motivering och sedan rehabilitering de skulle behöva. Och om de inte själv sträcker ut en hand efter hjälp och visar att de vill förändra sina liv, såsom Tom gjorde, finns det tyvärr inte så mycket vi kan göra för dem.
Om det gör ont att se dem i vanliga fall sved det ännu mer i hjärtat när vi såg att den här lille pojken anslutit sig till dem. Vilken tragedi kan ligga bakom undrade vi och blev väldigt förvånade när vi fick veta att han har ett hem med två föräldrar som tar hand om honom väl, att han gått i skolan men att han under det långa jullovet blivit övertalad av ett par kompisar att ta sig in till stan. Han gick till en början inte med på detta men en dag bråkade han med sina föräldrar och tyckte de var alldeles för stränga mot honom. Han var arg och började traska in mot stan. Ju fler dagar han spenderade där desto mer rädd blev han för att gå hem, trots att han egentligen ville. Han trodde att föräldrarna skulle vara jättearga på honom.
Vi frågade om han ville att vi skulle följa med honom för att prata med föräldrarna. Det ville han.
Föräldrarna var glada och lättade att se Joshua igen. De hade givetvis letat efter honom i trakterna kring deras by men inte lyckats hitta honom. Att leta efter honom i stan var en tanke som inte slagit dem. Istället hade de börjat be för att han var välbehållen och att han skulle återvända till dem.
De lovade att inte bestraffa Joshua för att han rymt utan istället sitta ner och prata om vad som hänt. Joshua lovade att han i fortsättningen ska lyssna mer på sina föräldrar och att han skulle gå till skolan varje dag. Vi i vår tur lovade att vi, närsomhelst, skulle dyka upp i skolan för att se om han höll sitt löfte och att han skulle få en överraskning om han var där.
I förra veckan åkte vi till skolan och fann honom mycket riktigt i sitt klassrum. Härligt. Därför återvände vi hem till honom i lördags och hade med oss nya kläder och skor till honom.
Han blev jätteglad.
Vi är såklart enormt tacksamma över att Joshua är hemma igen men jag blir samtidigt alldeles kall när jag tänker på hur ”enkelt” man kan hamna på gatan. Jag har berättat förut att vi vill arbeta mer preventivt och med att försöka återförena gatubarn med sina familjer innan det går ”för långt”.
Efter att ha träffat Joshua är vi mer motiverade än någonsin.
 |
| Joshua i början på februari. Såren under näsan var från myror som bitit honom när han sovit i en buske, berättade han. |
 |
| Joshua och hans mamma i lördags när vi kom och hälsade på. |
 |
| Han fick nya kläder och skor från de saker Ni skänkt. TACK! |
Ah, jag blir alldeles rord av den har historian! Hemskt vad enkelt det ar, som du sager, men fint att ni i det har fallet kunde gora nagot. Jag forstar din kansla om att vilja hjalpa och stotta manga fler, men att det inte ar mojligt pa grund av olika orsaker. Las garna Ulf Nilssons text, 'Snackan', den hjalper mig lite i sadana situationer… 🙂 <3
Tack for den fina insats ni gor for killarna och manniskorna dar nere. Inspirerande!
Kram.
Jag blir också alldeles rörd, jag hoppas verkligen att ni lyckas återförena fler barn med föräldrarna eller åtminstone hittar en annan lösning än att de ska bo på gatan.
Underbart! Fortsätt så. Vad jag själv sett i Afrika är detta ett sätt som fungerar. Kanske inte så planerar, men effektivt lika väl!
Härligt med en riktig solskenshistoria!!
Älskar lyckliga slut! 🙂
Underbart! Jag önskar att man kunde bygga upp en verksamhet, typ farsor o morsor på stan som höll lite koll. Förstår att det är svårt o ser helt annorlunda men om man kunde få en kyrka att engagera sig så kanske….
Det du och ni gör för dessa barn, det är helt fantastiskt! Det finns inte ord nog som beskriver det… ! @->—-
Vilken insats ni är verkliga hjältar. Vilken söt liten kille. Jag hoppas det går bra för honom nu. <3 / Elin