Som sagt, jädra kalabalik igår. Och helt onödigt egentligen för om nöten till snickare bara ansträngt sig litegrann hade allt kunnat lösas men den där mannen kan inte ha alla hönsen hemma.
Igår meddelande han äntligen att sängarna kunde levereras. Det var bara ett par smågrejer som behövdes fixas men det kunde han göra från vårt hus, menade han. Vi var på marknaden och handlade just då men sa att han kunde leverera sängarna och att vi skulle möta upp honom vid vårt hus.
När vi kom in genom vår grind såg vi sängarna i trädgården och de såg jättefina ut. På håll. Ju närmre vi kom desto tydligare blev det att vi blivit blåsta. De ”små” detaljer som saknades var brädor att hålla madrasserna, stegar för att klättra upp i sängarna och skydd på sidorna för att man inte ska trilla ner. Dessutom hade han använt det billigaste skitmaterialet jag någonsin sett, det var redan sprucket på håll, spikar och skruvar placerade lite här och var, uselt målerijobb. De såg för jävliga ut helt enkelt och var inte alls vad vi kommit överens om. Då kände jag att jag hade fått nog.
De här sängarna kommer vi inte acceptera, sa jag.
Därpå följde rundor med snickaren som distanserade sig helt från våra klagomål. Exempelvis hävdade han att vi aldrig kommit överens om att sängarna skulle ha stegar. Då exploderade jag och föreslog för mina kollegor att vi skulle tillkalla polis. De höll med mig och ett par minuter senare rullade en polisbil in på tomten. Inget de kan göra mig, sa snickaren då, tror ni jag bryr mig om de låser in mig?
Då blev det ännu rörigare för när vi förklarade vårt ärende för poliserna hävdade snickaren plötsligt att han inte har någon överenskommelse med oss överhuvudtaget och att vi aldrig betalt honom nånting. Jösses. Detta uttalande fick min kollega Alex att tappa det lugn han alltid annars besitter, han studsade nu runt i trädgården med händerna på huvudet medan han gormade åt snickaren ”ÄR DU INTE KLOK MÄNNISKA?! I samma ögonblick kom grabbarna hem från skolan och möttes av en syn sällan skådad. En trädgård med sex färgglada sängar och en stor polisbil parkerade mitt på gräsmattan, tre poliser, en snickare med näsan i vädret och en Alex som skuttade omkring som en galning medan vi andra vuxna satt smått uppgivna vid sidan om. Och så Isaac mitt i kaoset på studsmattan som bara tyckte det är kul med så mycket folk och ropade ”HEEEEEJ!” till alla som passerade honom.
Cirkus.
Att påstå att vi inte gett snickaren några pengar för att göra sängarna åt oss var befängt och när vi påminde honom om att han faktiskt gett oss ett kvitto på den första delbetalningen blev han tyst. Sen hävdade han att det var de enda pengar han hade fått trots att vi, när vi var i Kampala i december, skickade mer till honom via en tjänst som heter Mobile Money efter att han ringt och jagat oss och sagt att han behövde mer för att kunna få färdigt sängarna i tid. Han påstod att han inte fått någon sån betalning. En av poliserna informerade honom då om att sådana transaktioner är väldigt lätta att spåra, det är bara att kontakta mobiloperatören, och undrade om han fortfarande vidhöll samma ståndpunkt.
Det gjorde han inte.
När det var fastställt vad som var överenskommet, hur mycket vi betalt i förskott och med det resultat som nu stod i trädgården bestämde polisen för att ta med honom till stationen. Väl där fick vi lämna en formell anmälan mot honom. Det blev lite uppståndelse där också eftersom alla ville veta varför en Muzungo (vit person) var hos polisen. Till och med polischefen kom ut för att fråga vad som pågick och när vi berättade utropade han ”GOD MUST HAVE CURSED CARPENTERS!”. Sen frågade han snickaren hur han tänkte när han fått ett kontrakt på att bygga sängar med bra betalning och sen åt upp dem istället för att göra ett ordentligt jobb. Det hade snickaren inget svar på.
Det är där vi står nu. Med sex sängar i trädgården som vi inte vill ha och en snickare bakom lås och bom.
Vi har krävt pengarna tillbaka alternativt att han börjar om på nytt och bygger nya sängar med den kvalitet vi hade kommit överens om från början.
Återstår att se hur det går…
 |
| På avstånd ser sängarna fina ut… |
 |
| …men på vad ska madrasserna vila och hur klättrar man upp till de övre bäddarna? |
 |
| Kvaliten på virket är usel. |
 |
| Sprickor på flera ställen |
 |
| … |
 |
 |
| …målandet var väldigt slarvigt utfört… |
 |
| Inte vad jag väntat mig av professionell snickare… |
 |
| Och ett proffs är han. Egentligen hur duktig som helst. Det var därför vi anlitade honom. Jag vet inte var det gick fel för honom. Bättre än såhär borde man kunna åstadkomma på tre månader tycker jag. |
 |
| Det var en märklig syn som mötte killarna när de kom hem från skolan igår. |
Jösses va de händer saker hos er! Hoppas de löser sig!!
Kram
Vilken soppa! Det är så tråkigt när människor man vet KAN inte gör sitt bästa, förhoppningsvis har han någon form av förklaring till varför det blev som det blev. Det är fint att ni ändå är villiga att låta honom göra om jobbet, alla förtjänar en andra chans, det har ju du bevisat många gånger om med dina killar. Hoppas det löser sig snabbt och till det bästa för både er och snickaren!
Vill bara inflika en liten tanke..Fanny om du beställt de här arbetet i Sverige hade du då tyckt att din hantverkare skulle få en andra chans?? Har aldrig hört på maken. Ni har ju givit både en två och tre chanser?? Förseningar och lögner. Nej pengarna tillbaka och nån annan som får chansen istället. Hoppas de löser sig kram Katrin
Håller med! Han har väl fått flera chanser nu, om de t.o.m varit tvungna att tjata på honom flera gånger. Svårt att tro att han är en duktig snickare från detta resultat. Trodde han verkligen att han skulle komma undan?
Jag baserade min kommentar på vad Emma skrivit, jag tycker att det är tydligt att hon ändå tycker att han är en duktig snickare och att hon vet att han skulle kunna göra ett bra jobb (kanske bättre än någon annan snickare i staden?).
Jag väger också in att livet för en snickare i Uganda förmodligen är betydligt tuffare än livet för en snickare i Sverige, varken du eller jag vet vilka omständigheter som gjort att resultatet blev som det blev. Jag har spenderat ganska mycket tid i olika afrikanska länder och har en tydlig uppfattning om att man inte kan förvänta sig samma saker där som här i Sverige, det gör dem absolut inte inkompetenta eller elaka, men det är ofta ett annat slags tänk och saker tar längre tid. (Observera MIN upplevelse, inte någon påstådd sanning).
Vidare kan jag ju säga att jag visst är en sån som ger en andra chans även i Sverige, inte i alla fall men i de flesta. Köper jag en tjänst eller vara som jag inte är nöjd med ger jag alltid säljaren chansen att göra om eller kompensera mig.
Kräv pengarna tillbaka, och få en annan snickare. Tror att det är enda lösningen.
Fuskverk – OK till en andra chans. Men fuskverk PLUS lögnerna … skulle absolut inte ge en andra chans. Tar för myckt energi.
Hoppas ni snart får fina sängar!
Ann