Att fira jul i Uganda är en utmaning men samtidigt fantastiskt kul. Även om man inte alltid ser det så för stunden. Som igår. Vi hade köpt en kalkon och jag såg framför mig hur vi skulle duka upp långbord i vardagsrummet med den ugnstekta kalkonen i mitten. Jag bad killarna att slakta den på morgonen så att vi kunde komma och börja tillaga den när de gått till kyrkan.
Känslan av besvikelse när man väntar sig en stor fin kalkon redo att skjutsas in i ugnen och istället får ser den magnifika fågeln styckad i småbitar är ganska påtaglig. Det var nära på att jag grät en skvätt.
Ja jösses.
Man blir jämt påmind här om hur olika våra referensramar kan vara. För mig var det så självklart att kalkonen skulle vara hel att jag inte tänkte på att säga det och för dem var det lika självklart att den skulle styckas.
Middagen blev, trots inte som planerat, hur bra som helst.
(Vi har förresten jätteproblem med vår internetuppkoppling och det är otroligt frustrerande. Det kommer och gå hela tiden och att ladda upp bilder är stört omöjligt. Vi försöker att lösa det.)
Lämna ett svar