Killarna både förstår och pratar engelska väldigt bra nuförtiden. Vad som sviktar är deras självförtroende ibland och de ber då om att få någon att översätta åt dem. Som till exempel James som hade något han ville ta upp på vårt förra husmöte. Han ställde sig upp och började med att på engelska be om att få prata Rukiga med Gwanga som tolk för att han kände sig osäker på om han kunde förklara på rätt sätt på engelska. Okej då, sa jag och James satte igång att prata. På engelska. Med Gwanga och övriga tittande på honom med uppspärrade ögon. När han var klar väntade han på att Gwanga skulle ta vid.
Gwanga: But you already said everything in english!
James: I did?
Sen bröt världens gapskratt ut.
Som sagt, deras engelskkunskaper är det inget fel på. Det gäller bara att våga. Eller, som i James fall, låta det ”omedvetna” tala.
 |
| Finaste James. Han kan mer än han vill inse. |
Man klarar mycket när man känner sig trygg! Anna
Heja heja! Måste kännas bra för självkänsla o självförtroendet att klara av det omedvetet också 🙂
Det där påminner mig om när jag studerade engelska på universitetet och haft en hel dag med föreläsningar och diskussioner på engelska och i och med att vi hade en del klasskamrater som inte pratade speciellt bra svenska så pratade vi även engelska på raster och lunchen och jag sedan gick till affären. Ni skulle sett minen på killen i affären när jag frågade honom på engelska om de hade en viss sorts olivolja. Det var inte någon anonym stormarknad utan min affär i mitt kvarter och killen visste mycket väl att jag pratar svenska. Han såg så förvirrad ut och valde att peka. Först när jag gick genom kassan insåg jag varför han såg så förvirrad ut.