På bröllop

I eftermiddag har vi varit på bröllop, hela gänget. Det var en vän till oss som gifte sig och vi var där för att fira tillsammans med typ halva Kabales befolkning. Bröllop är big business Uganda och extremt påkostade. Flera hundra gäster, mat, dryck och underhållning. Hur har man råd med det? Jo, ens nära och kära, släkt, vänner, arbetskamrater och grannar. Alla man känner, med andra ord, bidrar med vad de kan till bröllopet och man får ofta in tiotusentals kronor. Fascinerande och imponerande att man sluter upp så för varandra.

 

Samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka, medan jag klappar med i musiken och beundrar de fantastiska framträdena, på hur det vore om man kunde ställa upp på samma sätt i andra situationer också. Ex för att hjälpa de många barnen i Kabale som inte kan gå  skolan för att de saknar några tior till skolavgifter.

 

Tycker jag inte att man ska få ha stora bröllopsfester? Klart man ska. Jag vill tro att det ena inte behöver utesluta det andra. Det är uppenbart att många här inte delar den uppfattningen…

 

Det blev ännu tydligare idag när vi skulle gå hem. Utanför festområdet hade som vanligt många gatubarn samlats i hopp om att kanske få lite matrester. När jag stod och väntade på de andra såg jag en stor och ståtlig man komma ut genom grinden, han gick mot sin bil, av den lyxigare modellen, som stod parkerad precis utanför. En liten pojke på cirka fem år sträckte upp handen emot honom när han passerade. Den store ståtlige mannen förvandlades i mina ögon då till en väldigt liten och sorglig människa när han slog bort pojkens hand och knuffade honom ur hans väg.

 

Sorglig känner även jag mig över att jag i det läget höll tyst och inte berättade för den här mannen vilken skitstövel han verkar vara. Insikten om att det inte skulle göra någon skillnad gjorde att jag lät bli. Istället knöt jag näven tills knogarna vitnade och tänkte för mig själv:

 

Gubbjävel.

Sen gick jag och Isaac till bageriet bredvid och köpte en bulle som vi delade med den lille pojken.