När vi träffade våra grabbar allra första gången var en pojke som heter Tom med dem. Han spenderade ett par dagar tillsammans med oss hos Director men försvann sen och sa att han inte var redo att ”bruka allvar”. Eller så hade han redan då kanske upptäckt att Director inte var den han utgav sig för att vara. Vi har stött på Tom flera gånger de senaste åren, det skär i hjärtat att se hur han långsamt förstörs av det hårda gatulivet och jag har många gånger funderat över vad som hade hänt om han stannat med grabbarna istället.
Idag träffade vi Tom igen. Han sa till mig att han så gärna vill börja skolan. Det har han aldrig gjort tidigare. Kanske, kanske är han redo att lämna den destruktiva livsstilen bakom sig. I så fall ska vi ska göra allt vi kan för att hjälpa honom på vägen.
En så fin pojke med så olyckliga förutsättningar. Det är inte för sent för en nystart.
Hoppas jag.
 |
| Tom i april 2010 |
 |
| Tom i november 2013 |
Vad söt han var….. Sorgligt!
Vilken styrka det måste vara för honom att under den här tiden ha vetat att ni finns. Att bli sedd.
Det är aldrig försent. Och hejja hejja vilket fantastiskt jobb ni gör. Håller alla fingrar och tår för Tom!
Vi håller tummarna för att han kan orka prova på ett nytt liv.
Vilket mod ändå att våga be om att få hjälp att gå i skolan att känna att han har förtroende för er så pass att han vågar. Ni gör ett toppen jobb.
Hoppas, hoppas att han klarar sig,och börjar skolan.
Jag hoppas också. Kram Anna
Håller tummarna för att Tom ska vilja och orka med skolan, är villig att utöka mitt månadsbidrag om det behövs för att hjälpa honom.