Första intrycket

Äntligen tillbaka i Kabale. Totalt overkligt och precis som vanligt på samma gång. Jag kom hit tidigt, tidigt i morse och packade in mina grejer i lägenheten där jag nu ska bo (som ligger rakt över gatan från vårt hus). Jag försökte att sova några timmar men kom inte riktigt till ro utan låg och vred och vände på mig tills det började ljusna och jag hörde hur gatan vaknade. Då gick jag upp och tittade ut från mitt sovrumsfönster. Ett par av grabbarna kom just då ut genom grinden. Jag kände för att öppna och ropa på dem men lät bli och stod istället och betraktade dem när de, lite frusna men muntra, traskade iväg till skolan i morgondimman. En glimt av deras vardag. Fin stund. Det gör mig så varm inombords att se att de har det bra, att de hör till. När de levde på gatan skulle de vid den tiden ha vaknat till liv och med rödsprängda ögon efter nattens drogintag börjat sin dagliga kamp för nästa måltid och rus. Nu är de precis som vilka andra elever som helst på väg till skolan en tisdagsmorgon i oktober.

 

Mäktigt.

 

Tack för att Ni gör det möjligt.