Frågor och svar

1.     
Angelica10 september 2013 19:08´
Ställer
några frågor då. 🙂

a) Vilken sedvänja eller liknande skulle du helst
importera från Sverige till Uganda och tvärtom?

Svar:
Från Sverige till Uganda: Vikten av att hålla tider. Och att man inte bör slå
barn. Från Uganda till Sverige: Drivkraften många har trots svåra omständigheter
och självklart dansen och musiken.

b) Har du stött på problem pga att
du är vit och kvinna?

Svar:
Det är klart att jag ses som annorlunda. Jag får höra ordet Mzungo var jag än
går. Det kan vara irriterande men jag skulle inte kalla det ett problem.
Däremot kan det överlag vara tufft att vara kvinna i Uganda eftersom kulturen
där är väldigt annorlunda från den svenska. Män generellt har en högre ställning
än kvinnor, det är normen i Uganda och inget man höjer på ögonbrynen för. Där har jag
nog en fördel av att vara vit kvinna, eller västerländsk kvinna rättare sagt, jag faller lite in under en egen kategori och vinner
säkert en del på det. Det vill säga att jag tror får mer utrymme och respekt än en jämnåring ugandisk kvinna men inte så mycket som om jag vore man.

c) Hur kom du i kontakt med de andra som jobbar på barnhemmet? Hur lärde du
känna dem och hur hamnade de på just det barnhem du öppnade?

Svar:
Alex, Andrew och Irene blev rekommenderade av vänner från en annan
organisation. Stidia var en granne som erbjöd sig att hjälpa till och Johnson hittade
vi efter att ha frågat runt efter bra säkerhetsvakter.

2.     
Anonym10 september 2013 20:34

a)      Är det några speciella ”regler” som
gäller i vardagen (du skrev tidigare att du måste ha klädet som täcker benen
t.ex.)?

Svar: Oj, ja det finns en del sådana regler (vissa
vilka jag upptäckt genom att ha råkat bryta mot dem). Exempelvis är det inte
lämpligt för en kvinna att vissla.

b)  Är du aldrig rädd för att gå runt
ensam?

Svar: Inte under dagtid men på kvällarna försöker
jag undvika det.

c)  Hur ser en vanlig dag i Kabale ut för
dig?

Svar: Det kan se
väldigt olika ut. En lugn dag när grabbarna är i skolan blir det mest tid vid
datorn, planering med personal, uträttning av praktiska ärenden, ev möten men
också då jag passar på att få lite egentid. En dag när killarna inte är i
skolan är det full rulle hela tiden, då ska det mesta av ovanstående utföras
samtidigt som de ska hållas aktiva. I början var det väldigt hektiskt eftersom
en del ofta hade tendenser att skolka och att mycket tid gick till att försöka
få ordning på det. Nuförtiden är det mestadels lugnt så när de är i skolan
finns det gott om tid för att uträtta allt annat som ska göras. När jag kommer
tillbaka till Kabale den här gången kommer min roll nog se något annorlunda ut,
det blir lite mindre involvering i det dagliga arbetet i huset eftersom jag
inte ska bo där nu och lite mer fokus på det administrativa uppgifter och
utveckling av verksamheten.

3. Johanna10 september 2013 20:51

Har
något av barnen ni har tagit hand om flyttat ”hemifrån” än, och hur
har det i så fall gått?

Tack för en fantastisk blogg!

Svar: Ja, Francis har flyttat och har klarat sig
bra. Han gick ut grundskolan i vintras och läser nu till rörläggare. Det är en
2-årig yrkesutbildning och han har snart klarat av ett av dem. När han tar
examen hoppas vi på att han kommer att kunna få ett arbete och så småningom
försörja sig själv. Vi har en del andra barn som vi också sponsrar som det
aldrig har funnits ett behov för att bo i huset. Exempelvis Emmanuel som vi
fann på gatan i julas. Där visade sig att hans mamma var sjuk och med sjukvård
och lite ekonomiskt stöd åt henne kunde Emmanuel snabbt återvända hem. Att ”fånga
upp” fler som Emmanuel, när de just kommit till gatan är något vi hoppas kunna
jobba mer med eftersom det då finns betydligt större chanser att kunna
återförena dem med sina familjer än om de har levt på gatan i flera år.  

4.     
Mia10 september 2013 20:57

Åh
vilken bra timing! Jag har en fråga som säkert är svår att ge ett svar på
”bara sådär” men eftersom jag ändå tänkt kontakta dig kan jag ju
fråga här också. Jag kommer göra ett gymnasiearbete nästa år och skulle vilja
göra en volontärresa, tar ni emot volontärer förutsatt att det har ett syfte?
Utöver arbetet i sig skulle jag i så fall blogga om projektet, ansöka om
stipendium, ta kontakt med lokala tidningar med förhoppning att få dela med mig
av berättelsen och givetvis kunna bidra med det ni behöver.
Givetvis kan man ju fixa detta genom en volontärorganisation men jag skulle
vilja göra något som betyder något för mig, och är det något mitt hjärta
klappar för så är det dina ”skitungar”.
Tack för allt du gör och för att du delar med dig!

Svar: Vad roligt att du visar intresse för vårt
arbete. Det händer att vi tar emot volontärer och studenter men det är många
som vill komma och tyvärr har vi inte möjlighet att ta emot alla. Maila mig
gärna på skitungarna2011@hotmail.com
så kan vi prata vidare om ett eventuellt besök.

5.     
Saro10 september 2013 22:15

Hej
Emma,

Jag såg under ett tidigare inlägg att några frågat lite om din livssituation.
Du väljer självklart själv om du vill svara eller ej.
Vad är din plan för framtiden med ditt liv? Kärlek, vänskap, osv.
Känns det som Uganda är ditt hem numera och där som du vill spendera ditt liv?
Vad är planen med huset, ska ni fortsätta att ta in nya barn och utvecklas och
bli större, eller ska ni hjälpa de barn ni har och sedan lägga ner när alla
barn har flyttat ut?

Jag älskar bloggen och om du frågar mig så får du gärna uppdatera flera gånger
om dagen! Du är en fantastisk människa och det syns tydligt att pojkarna älskar
dig!

Svar: Planen för Emma & Therese Children’s
Project är långsiktig och vi hoppas på att kunna hjälpa fler barn på olika
sätt. Vad gäller mitt kärleksliv så är det inget jag känner för att diskutera
på internet. Det jag kan säga är att jag trivs väldigt bra i Uganda och med min
livssituation som den ser ut nu. Om det i framtiden av någon anledning skulle
bli så att jag inte kan vara på plats på det sätt jag är idag kommer givetvis
inte verksamheten bli lidande av det. Våra barn är det absolut viktigaste för
mig och jag kommer alltid ta hänsyn till deras bästa. Med andra ord, jag kommer
inte att överge det ansvar jag tagit på mig. Aldrig.

6.     
Gosan10 september 2013 23:56

Tack
för en toppenbra blogg!

Vad är planen för Isaac? Ska/vill du adoptera honom?
Varje gång du skriver om honom så känns det liksom lite som att han är din son.

Svar: Jag hoppas på att Isaac i framtiden kommer att få en egen
familj men vem/vilka det blir eller hur det ska gå till är upp till ugandiska
myndigheter att bestämma.

7.     
Anonym11 september 2013 10:32

a)      Diskuterar ni med pojkarna när det gäller
sex/samlevnad? Homosexualitet, preventivmedel, sjukdomar osv?

Svar: Vi diskuterar allt av ovanstående
utom homosexualitet. Det är på grund av synen på ämnet i Uganda. Det är fullkomligt
livsfarligt att prata om. Det anses vara kriminellt och det har t.o.m funnits
lagförslag i parlamentet om att man bör införa dödsstraff för personer med den
läggningen.

b) Hur gick du tillväga när det gällde att anställa pålitlig personal? Hur
länge hade du känt personalen innan de fick nära kontakt till pojkarna? (tänker
på ett fall i ett grannland där ett barnhem anställde en vakt som på natten
smög sig in i sovrummen för att antasta barnen)

Svar: Vi blev i början rekommenderad personal av
vänner på en annan organisation. I början visste jag inte om de var pålitliga
och jag var livrädd efter det som hände med director och det är delvis anledningen
till att jag valt att spendera så mycket tid i Uganda – för att försäkra mig om
att barnen har det bra och blir behandlade på rätt sätt.

c) Hade ni mycket problem med myndigheter och korruption i uppstarten av
projektet?

Svar: Nej, det hade vi faktiskt inte. Jag har sedan
starten känt att vi har fått väldigt bra stöd från de sociala myndigheterna i
Kabale District. Däremot har vi stött på korruption och problem med myndigheter
på andra håll. Exempelvis med tull- och skatteverket när vi skulle lösa ut vår
container.

d) Hur utsatt är vardagslivet för er gällande korruption eller svartsjuka från
samhället?

Svar: Korruption
är vardag i Uganda. Så är det och det har ibland varit svårt för mig att
hantera. Att betala polisen för att få hjälp. Betala för medicin som ska vara
gratis enligt lag för medborgarna etc. Svartsjuka från samhället vet jag inte
riktigt om jag har känt av. Däremot har det hänt att personer har försökt dra
nytta av vår verksamhet genom att be om hjälp och dra historier som är
påhittade. Ett exempel var en man som kom och berättade om sin hjärtsjuke son
som hade avlidit på ett sjukhus i Kampala. Pappan gjorde nu allt han kunde för
att försöka samla ihop pengar till att transportera kroppen från Kampala till
Kabale för begravning och bad om bidrag. Vi frågade vilken kyrka pojken skulle
begravas i och sa att vi säkert skulle kunna hjälpa till men att vi ville få
bekräftat från kyrkan att historien stämde. Mannen blev då nervös och försvann
men Alex och grabbarna hann ikapp honom och polis tillkallades. Det visade sig
att mannen var en ökänd bedragare.

8.     
Anonym11 september 2013 18:46

Hej.
Vilken fantastiskt arbete du gör!
Men jag har en undran, och det är vem den sk. ”Director” är. Han har
nämnts i några inlägg men jag har aldrig förstått vem det är, och vad han har
med barnen att göra.
Sen skulle det vara kul om du kunde skriva lite om varje barn/ungdom. 🙂

Svar: Jag
hänvisar till Karis svar nedan (punkt 9). En ny uppdaterad presentation av
barnen kommer så småningom.
Radera

9.     
Kari11 september 2013 19:55

Director
var han som drev det första barnhemmet som några av killarna var på. Läs mer
här:

http://skitungarna2011.blogspot.se/search?q=director

Om du vill läsa en kort (något gammal beskrivning av killarna) kan du scrolla
ned en bit.

Svar: Tack för hjälpen Kari!
Radera

10.  Anonym11 september 2013 23:10

Då
ställer jag samma fråga igen! Varför hjälper du/ni pojkar och inte flickor?
Positiva tankar!

Svar: Sen januari
i år hjälper vi även flickor och hoppas på att kunna hjälpa många fler i
framtiden. Dock handlar deras behov primärt inte om rehabilitering och boende
som för våra grabbar och därför ser insatserna för flickorna annorlunda ut. Att
det främst är pojkar vi hittills arbetat med beror på att gatubarn i princip
enbart består av pojkar. Mer om det kan du läsa här: http://skitungarna2011.blogspot.se/2011/07/varfor-ar-det-bara-killar-med-i.html Radera

11.  Anonym12 september 2013 08:55

Jag
har fått den känslan av att du och Alex är ett par, eller flirtar lite med
varandra. vad säger du om det? Är ni bara kompisar/kollegor eller är det något
mellan er? Eller är svaret hemligt? 😉

Svar:
Var vänlig se svar fråga 5.
Radera

12.  Anonym12 september 2013 13:24

Här
har Emma skrivit om varför det bara har pojkar:

http://skitungarna2011.blogspot.se/2011/07/varfor-ar-det-bara-killar-med-i.html

Svar: Tack för hjälpen!
Radera

13.  A12 september 2013 20:22

Hur
går det med pojkarnas trädgård? Mat- och odlingsintresserad som jag är skulle
jag gärna vilja veta mer om vad man/ni äter i Kabale. Vad odlas i allmänhet?
Vad säljs på marknaderna.
Du behöver självklart inte svara nu men kanske i ett blogginlägg i framtiden

Svar: Tack för tipset!
Lovar att skriva ett inlägg om det när jag kommer ner igen =)

Radera

14.  Eva13 september 2013 00:26

Först
tänkte jag att en blogg är ju en människas dagbok; man skriver om det man vill
lämna ut och det andra får de som läser ”stå ut med” att inte veta.
Men nu ser jag att många skrivit intressanta frågot; men om Emma o Alex har en
flirt eller hur framtiden kommer att bli och ev adoption av Isaac och berätta
mer/utförligare om grabbarna o andra personliga frågor tycker jag är att gå för
långt.
På nåt sätt känns det som vi får vara nöjda med det Emma ger oss. För att hon
beskriver sitt liv i Uganda är det ingen självklarhet att vi måste veta ALLT om
vad hon tänker/gör/tycker/planerar.
Men det är bara min åsikt!

Svar: Tack för
dina åsikter Eva. Ja, det är en svår balansgång, det där. Jag förstår att det
uppstår ett visst intresse av att vilja veta hur jag tycker och tänker kring
mitt liv och jag försöker att vara öppen och svara så ärligt jag kan. Mitt
kärleksliv är dock ingenting jag känner för att diskutera offentligt och det
hoppas och tror jag att alla förstår.

Radera

15.  Katarina13 september 2013 09:04

Tycker det du
väljer att skriva är intressant och allt är så spännande så jag gärna vill veta
mer om… allt 🙂 Utifrån en del av ovanstående frågor där andra har länkat
till tidigare inlägg så undrar jag hur det går med den nya hemsidan. Där skulle
informationen kunna bli mer lättfunnen. Jag vet att en person fixade med
hemsidan men fick förhinder. Om hjälp behövs så kanske du kan fråga dina läsare
om någon kan hemsidesfixa. Själv kan jag det tyvärr inte men jag är bra på att
strukturera upp information, få till en funktionell sida i teorin, och hjälper
gärna till med den biten ifall någon annan kan förvandla det till
”teknik”.

Svar: Ja, dessvärre
har det tagit längre tid än beräknat men det händer saker både på stiftelse-
och hemsidefronten kan jag meddela och jag hoppas att det inte ska dröja
alltför länge innan det blir klart.