Igår fick Alex ett samtal från vår äldste kille, Francis, som berättade att hans mamma blivit sjuk. Vi pratade om det igår, jag och Alex. Jag frågade på vilket sätt hon var sjuk, om hon hade Malaria (eftersom det är så vanligt) eller om det handlade om något relaterat till hennes levnadssätt. Vi vet att hon har haft ett alkoholmissbruk sen många år tillbaka. Alex visste inte men sa att han eller Andrew skulle besöka henne idag för att se hur det var med henne och om vi skulle kunna hjälpa till på nåt sätt.
Kl 02.30 inatt ringde Francis igen och sa att hon avlidit.
Så sorgligt.
Trots att Francis inte bodde hos sin mamma (delvis på grund av hennes missbruk) stod han henne nära och det är såklart fruktansvärt för honom att förlora sin mor. Alex är med honom nu i mammans hemby där de förbereder för begravningen som ska äga rum imorgon. Då kommer Andrew och resten av killarna att ansluta.
Alla tankar till Francis och hans mamma idag.
Så himla tragiskt, beklagar förlusten för Francis.. I allt detta har han som tur är en stor 'familj' att stötta sig på. Fint att stödet finns från er som kommer på begravningen.
/Delia
Vad tråkigt. Jag kan själv relatera till att förlora föräldrar (båda mina är tyvärr döda). Jag stod hemskt nära min mamma men hade en mer komplicerad men ändå inte dålig relation till min pappa och jag förstår att det kan bli väldigt blandade känslor när någon dör. Min mamma hade tex haft hälsoproblem länge och när hon dog hade vi ändå anat att det skulle kunna ske medan min pappa dog väldigt plötsligt. Båda sätten att förlora någon har sina fördelar och sina nackdelar. Pga de bakomliggande relationerna så var jag mer förtvivlad över mammas död men jag var ändå mer mentalt förberedd på den medan min pappas död var dels svår pga att vår relation inte var så bra man kunde önska och dels för att det bara hände utan någon förvarning. Jag har inga bra råd att ge Francis annat än att livet sakta återvänder och man får ett nytt vanligt liv igen. Just när något sådant händer kan det kännas som om det aldrig kommer bli det men det blir det. Aldrig detsamma som innan men bra fast på ett annat sätt. Jag är ledsen att han behöver uppleva detta men att jag hoppas att alla som känner honom kan stödja honom och hjälpa honom att känna sig bättre.
Jag tänker också att Alex är en sådan klippa! Känns som att det finns få situationer som han inte kan hantera! K