Det pågår mycket i Kabale just nu när det gäller pojken jag skrev om igår, Alex och Andrew arbetar på alla sätt de kan med att få ordning på det hela. Jag lovar att uppdatera er läsare lite längre fram i veckan om vad som sker i ärendet och hur vi tänker kring det hela. Tack för fina kommentarer.
Det känns lite frustrerande att vara så långt borta när något sånt här inträffar, det gör det, men om man jämför med hur jag kände första sommaren jag var hemma är det en enorm skillnad. Nu känner jag mina ugandiska kollegor på ett helt annat sätt, jag är trygg med dem och är helt övertygad om att de kommer att lösa det här på bästa sätt.
För min del handlar det mest om att jobba, äta, sova för tillfället. Jag trivs otroligt bra på mitt sommarjobb och dagarna flyger förbi, femte veckan av åtta just nu sen får vi se om jag åker tillbaka till Uganda direkt eller om jag stannar hemma ett par veckor till. Det beror lite på om flygbolaget låter mig ändra datum på min biljett. Om inte stannar jag hemma tills den 28 september, inte fy skam det heller. Har det kanonbra hos mamma och pappa och sover som en kunglighet . Något jag brukar sakna i Uganda är min säng och kanske ännu mer känslan av att efter en dusch krypa ner i en sval säng med nytvättade sängkläder. Något av det bästa jag vet och jag överdoserar här hemma nu kan jag säga för jag vet att det inte är samma grej där nere utan tvättmaskin och sköljmedel.
Pappa: Ska du bädda rent nu igen? Gjorde du inte det för någon dag sen?
Jag: Det gjorde jag kanske…
 |
Lämna ett svar