Jag pratar inte så jätteofta med grabbarna i telefon när jag är i Sverige utan hälsar mest till dem när jag är i kontakt med Andrew. Det är dels för att jag inte vill att det ska bli skyhöga telefonräkningar, för att jag varken kan/vill ta hand om smågrejer som händer i huset och därmed underminera Andrew som nu håller ställningarna men också för att det gör ännu mer ont att vara ifrån dem och saknaden nästan blir olidlig.
Sist vi pratade med dem.
Tugume: Emma, we miss you.
Och jag er. Älskade skitungar. Mer än ni kan ana.
(Självklart får de ringa om det skulle vara något särskilt och de gärna vill prata med mig eller Alex men annars tycker vi det räcker med hälsningar och ett samtal då och då.)
 |
| Och mest saknar jag nog det här (fastän jag ser måttligt road ut på bilden) – gemenskapen, full rulle hela tiden. |
Kan ni inte använda Skype, FaceTime eller Viber? Eller är internet-uppkopplingen för dålig hos dem?
Skype fungerar visserligen men uppkopplingen är så seg så det blir fördröjningar och samtalen bryts hela tiden så vi använder inte det så mycket.
Saknaden när du är hemma måste vara det värsta av allt.. Anna