Killarna tog bilder i påsk när de var och hälsade på sina familjer och släktingar. När jag såg det här fotot blev jag påmind om ett vi tog för tre år sen. Det råder ju inga tvivel om att de växt en del…
 |
| Aje och Ambrose med sin pappa 2013 |
 |
| Aje och Ambrose med sin pappa 2010 |
Wow vilken förändring! Kul att se 🙂
Undrar om du hade kunna ägna ett inlägg ned att berätta hur en dag i dina skor kan se ut. Jag förstår att killarna ska vara i fokus men det hade varit så himla intressant med stt få en insyn i ditt perspektiv.
Sen undrar jag också hur det går med skeppandes från Sverige av alla insamlade saker? 🙂
Må väl!
Delia
Ha ha, jag det skulle jag väl kunna få till =) Ang containern som skeppas från Sverige så beräknas den nå Mombasa i nästa vecka och sen hoppas vi att det inte tar alltför lång tid innan den når oss men det är omöjligt att säga exakt när den kommer till Kabale. Förra gången vi fick grejer skickat la tullen beslag på dem, fastän de inte skulle det, och släppte dem inte förrän vi betalat en massa. Vi hoppas innerligt att det går mer smärtfritt den här gången.
Jag ser stora förändringar på barnen på de här åren som dem har bott hos dig/er. De ser självsäkra och harmoniska ut i jämförelse med de första bilderna som du tog för några år sedan. Man blir så lycklig och rörd!
De hade verkligen tur som träffade dig för några år sedan! Du har visat nästan alla barnen som bor och får hjälp från dig, men jag har inte sett eller hört något från den lilla tjejen Sarah som blev utnyttjad som hembiträde hos en familj… Emma, kan du berätta hur det går för henne och det verkade som hon inte var med under era påskfirande nyligen?
Roligt att höra, Tess!
Allt är bra med Sarah. Hon går i skolan och har det fint. Anledningen till att vi inte bjöd in henne till påsk var för att hon bor med sina släktingar, vilka hon firade med. Daughter och Daphine kom hit eftersom deras bröder bor här och vi trodde de skulle tycka det var kul att spendera lite tid med dem. Jag lovar att skriva mer om Sarah nästa gång jag träffar henne och självklart bjuds hon in när vi som organisation arrangerar en officiell tillställning.
Vilken fin bild, de är verkligen lik sin pappa till utseendet speciellt han till höger på det översta kortet. Jag inser att jag är dålig på att känna igen killarna, jag skulle verkligen behöva en gruppbild med namn så jag kan träna. Det är inte att jag inte kan se att de ser olika ut men att jag hela tiden glömmer vem som heter vad.
Hur går det med att utveckla sidan? Den skulle verkligen behöva få vara lite mer användarvänlig och kanske vara en riktig hemsida och inte bara blogg. Finns det inte någon som är duktig på sådant som kan donera sin tid åt er? Jag tror en lättskött (för er) men mer proffsig och lättanvänd sida verkligen skulle hjälpa er och se till att ni får mer donationer och sprida intresset för pojkarna ännu mer. Jag vet att det finns så många människor i världen som behöver hjälp att alla inte kan figurera på hemsidor men det hjälper att få se människorna bakom en eventuell donation. Jag ger förstås till större organisationer också men jag gillar verkligen att man följa pojkarna direkt och lära känna dem som människor.
Ja, de är väldigt lika sin pappa.
Jag förstår att det är svårt att hänga med i svängarna ibland och ska så fort jag bara kan skriva nya presentationer av alla barnen med nytagna bilder.
Hemsidan dröjer tyvärr, hur länge vet jag inte. Therese pojkvän är duktig på sådant och har lovat att hjälpa oss men tyvärr blev han allvarligt sjuk för ett tag sen och det har tagit tid att återhämta sig vilket gjort att arbetet stått stilla. Han mår bättre nu och vi hoppas att det inte dröjer alltför länge innan en hemsida är på plats. Dock viktigt att poängtera att alla som hjälper till gör det på sin fritid så det går ju inte lika fort som om någon arbetat på heltid med det.