Vilken jäkla berg-och dalbana. Jag ska inte säga att det svänger mellan hopp och förtvivlan för många kämpar med betydligt tyngre saker än såhär. Men hopp och uppgivenhet i alla fall.
I förmiddags fick vi höra att tullen kan komma att kräva 4500 dollar av oss, det vill säga cirka 30 000 kr och jag kände mig, på riktigt, svimfärdig. Sen blev jag arg.
De menar alltså att vi ska betala skatt på samma sätt som personer som importerar varor, säljer och tar ut en vinst. Vi ska ju inte sälja någonting. Det finns ingen vinst att prata om. Det här handlar om donationer till en liten, liten organisation som försöker göra livet ljusare för barn. Att behöva betala något alls för att få hjälpa är, enligt mig, galet. Men 30 000 kr. Det är fanimej helt absurt. Sjukt.
Man känner sig så förbannat liten i det här. För det handlar inte om vad som är rätt och fel. Hur det borde eller ska vara. Det handlar om pengar och som Kari antydde i kommentarsfältet; korruption. Höga skattekostnader kan eventuellt sänkas mot betalning till enskilda tjänstemän eller handläggare. (Observera att jag inte drar alla över en kam eller pekar ut någon specifik men det är så det pratas här.)
Att agera som om vi vore kriminella och muta någon när vi har rent mjöl i påsen? Det känns så fel. Vi har ju ingenting att dölja. Visst hade vi kunnat påbörja processen tidigare och hade såklart gjort så om vi vetat. Det är just det, att få klar information är väldigt svårt. Den ene säger något medan den andre nåt helt annat. Vems råd man bör följa… det är inte lätt att veta.
Efter samtal med Ugandiska Ambassaden i Köpenhamn fick vi i alla fall under eftermiddagen numret till en dam som arbetar på Ministry of Finance och ett litet hopp tändes igen. Imorgon förmiddag åker vi dit och förklarar vårt ärende för dem. Hur det går är omöjligt att säga.
Om de inte kan hjälpa oss vet i tusan hur vi ska ta oss ur det här.
Åh herregud! Det är ju helt sjukt!
Trist! Hoppas det går bättre idag, ge inte upp!
Trist! Hoppas det går bättre idag, ge inte upp!
Åh nej vad meckigt. Håller tummar och tår att det går vägen!
Det är ju jättemycket pengar! Nu håller jag tummarna ännu hårdare, så trist att era pengar ska måsta gå till något sånt här…
Hej Emma
¨ta kontakt med Margaret Otteskog på den Ugandiska Ambassaden i Köpenhamn, hon har haft en längre korrespondens med sina myndigheter i ett liknande fall. Jag har vidarebefordrat mailet från Konsulatet till Skitungarnas mailadress.
Lycka Till!!
Eva Bill