Mamman till en av pojkarna som spelar fotboll i vårt lag är sjuk och inlagd på Rugarama Hospital, som ligger i närheten av vårt hus. Som sig bör, i Uganda, gick killarna tillsammans med Alex och Andrew för att hälsa på henne. Jag har aldrig träffat henne förut så för min del hade det känts lite märkligt att klampa rakt in i någons privatliv sådär. Annars verkligen en fin tradition att sluta upp bakom någon som är svag och visa att man finns där men om det är typiskt ugandiskt så får jag nog kalla mig typiskt svensk i det läget. Jag vill inte tränga mig på, särskilt inte när jag inte känner personen i fråga.
Grabbarna gick i alla fall dit och hälsade på. Det verkade, trots allvaret, inte ha varit en alltför tung stund, en släkting till henne var nämligen också där. Denne släkting har som arbete att dubba engelska filmer till Rukiga (det lokala språket) och någon som nånsin har sett en sån film förstår också vilken entertainer en sådan person är. Killarna har sett ”en del” av den typen av film och när mannen delade med sig av sina historier uppstod rena rama comedy showen.
Som tur var uppskattade patienten också underhållningen och skrattade gott från sin sjukbädd.
Lämna ett svar