Igår introducerade vi vår jul-och påsktradition, det vill säga julklappsspelet (easter edition) för våra nya ”familjemedlemmar”. Succé.
Det brukar iofs även i vanliga fall vara underhållande att titta på men gårdagens spel tog nog priset. Vi hade slagit in en massa små presenter, exempelvis godis, spel och små fotoalbum men mest ”bra att ha grejer” som strumpor (ständig bristvara i detta hushåll), matematikset, pennor, hänglås, deodoranter med mera.
De allra flestas ögon föll dock på den största presenten av de alla. En stor, tung låda med glittrande lila presentpapper. Den for kors och tvärs över golvet under spelets gång men när slutsignalen ljöd var det Amrose som stod som ägare. Och vilken stolt ägare sen. Han jublade en god stund innan han satte sig tillrätta för att öppna det fina paketet. Någon erbjöd honom att köpa lådan men det gick han inte med på.
Med spänd förväntan rev han loss pappret. Drog av tejpen som förslöt lådan, öppnade försiktigt, tog bort tidningspappret vi lagt i för att skydda och fann…
E….en sötpotatis.
Minen när han såg vad lådan innehöll. Priceless. För att inte tala om de andra när de insåg vad de hade fightats om. Buddha skrattade så att han nästan fick andnöd. En sötpotatis är såklart inte att förakta men det var kanske inte riktigt vad Ambrose hade förväntat sig.
April, April!
(Ambrose har, som tur är, gott om humor och fann också det hela väldigt roligt och lyckligtvis hade han även ”riktiga” vinster så han gick inte lottlös.)
Åh, så grymt…stackars Ambrose! : (
Haha! Roligt. 🙂 Ambrose verkar vara en bra person! 🙂 (Precis som alla ni andra också.)
Det där spelet låter spännande. Kan du inte berätta hur det går till?