Imorgon är det exakt ett år sedan han kom till oss, älskade, underbara, Isaac. Då var han ensam i världen, nu är han vår värld och den skulle inte vara en lika fin plats utan honom.
 |
||
| Här hade vi precis kommit hem efter att ha hämtat honom från sjukhuset. Lilla, lilla knytet. |
(Fler bilder från året som gått kommer under helgen.)
Hej Emma!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag beundrar dig så mycket! Vilken fantastisk tur dina killar har haft som hamnade i dina händer, och vilket privilegium du har som får lära känna dem!
Har funderat lite på framtiden för Isaac, eftersom han är så liten så kommer det ju dröja många år innan han "klarar sig själv". Vad är dina framtidsplaner med organisationen? Är det tänkt att den ska finnas kvar i många, många år och att ni därmed tar in fler pojkar? Det vore så intressant att höra hur du tror, tänker och hoppas att framtiden ser ut!
Och en än gång – du är fantastisk!
Oj Fanny!
Du uttrycker precis mina tankar. På pricken som jag tänkt.
Så vansinnigt söt! 😉
Tänk att vara så älskad av så många som denna lillkille är. Och tänkt att som stor kille med knackig bakgrund få vara med och ge Isaac så mycket kärlek.
Oj… Har det verkligen gått ett helt år redan? :-O
Vilken tur Isac har som "hittade" er och tvärtom, ni som "hittade" honom. Ibland är livet fint!
Du är helt speciell Emma. Tack för att vi får följa dig och "dina" killar. KRam/E
May God bless you and all you are doing .You are truely inspirational…xx