Nu är Emmanuel hemma hos sin mamma (som mår mycket, mycket bättre) och sina syskon igen. Vi följde med honom dit för att säga hejdå men insåg att vi snart ses igen, redan på dopet på söndag faktiskt som han och hans familj kommer till. Trevligt.
Emmanuel var glad över att vara hemma igen och lovade att han ska stanna där nu och inte hitta på dumheter, vi i vår tur lovade att komma och hälsa på honom så ofta vi bara kan och att vi ska hjälpa till lite med bidrag till mat för familjen varje månad samt skolavgifter.
Vi håller tummarna för att de håller ihop nu och att det här var Emmanuels första och sista erfarenhet av Kabales gatuliv.
 |
| Alex och Emmanuel på väg mot mammans hus som ligger ganska högt uppe. Isaac, som gjorde oss sällskap, slapp svettas i backen. |
 |
| Svettas gjorde däremot jag och mamma, phuh. |
 |
| Det här var ju det roligaste. Emmanuels morfar var på besök och blev nog lite förtjust i min kära mor. De ville att vi skulle ta ett kort på hela familjen och den gamle mannen insisterade på att mamma skulle vara med. Nu får du vara på din vakt, pappa. |
 |
| Alla stod men vi skulle minsann få sitta och det rullades ut en matta åt oss. Väldigt gulligt men det känns fånigt och obekvämt att bli specialbehandlad på det viset. |
 |
| Mamma och Emmanuels syster blev kompisar. |
 |
| Och Emmanuel hittade några av sina vänner och ville så gärna att vi skulle ta en bild. Klart vi kunde ta en bild. Åh, vad jag hoppas att han får det bra nu. Det skulle göra mig väldigt glad. Vi förutsätter att det blir så men om inte får vi tänka om och komma på en plan B. |
Vad fint! Hoppas att allt går bra för Emmanuel och hans familj nu 🙂
Ni är så himla underbara som gör så mycket för de här barnen, det är helt otroligt vad ni gör 😀
Vilken solskenshistoria att inleda det nya året med! Hoppas allt går bra!
Vilken solskenshistoria att inleda det nya året med! Hoppas allt går bra!
Fantastiskt!