När jag lämnade Kabale i slutet av maj hade Isaac nyss lärt sig att vända sig från rygg till mage. Nu far han runt i huset på alla fyra och ställer sig upp med stöd. Inte klokt vad mycket som händer på fyra månader. Första stegen nästa antar jag… jisses.
Det är så sött att man får hål i tänderna. GUllegris!
De stora killarna kommer ju ihåg dig men hur reagerade lilla Isaac när du kom tillbaks? För honom är ju tre månader väldigt lång tid.
Han tittade allt skeptiskt på mig när jag kom och höll hårt i Irene. Jag klappade honom på kinden och märkte att han inte var så bekväm med mig så jag lät honom vara. Lite senare när jag satt i vardasrummet med några av de andra killarna och han såg att de inte var rädda för mig så blev han allt lite nyfiken och närmade sig försiktigt, började känna på mitt hår och dra mig i näsan ha ha. Sen dess har det gått bra och han är inte rädd för mig men självklart tyr han sig mer till personalen och grabbarna.