Ambrose är nog en av de pojkar som förändrats mest hos oss, han har alltid haft massor av fina egenskaper och sidor men de har lite överskuggats av att han varit väldigt oberäknelig och haft ett jäkla humör för att tala i klartext.
Jag såg stora framsteg hos honom redan i våras och blir otroligt glad när jag får höra av Alex och Andrew att han uppför sig utomordentligt även nu. Ledsna blev vi dock när han i förra veckan kom hem och bad om kylbalsam att applicera på baken som gjorde ont efter att han blivit slagen med käpp 22 gånger av en lärare i skolan. Vad hade han gjort för att förtjäna detta? Han kom några minuter för sent till lektionen. Alltså det kryper i hela mig. Att slå ett barn överhuvudtaget är för mig oacceptabelt. Att höra att en vuxen man, en lärare som ska agera förebild för sina elever, slår en liten kille på 31 kilo med en stor käpp tjugotvå gånger. Det är så förbannat vidrigt. Jag finner inte ord.
Andrew och Alex reagerade också på den håra bestraffningen och hade båda gått till den här läraren och gett honom ett par varningens ord. Ge fan i våra ungar. Typ. Med just den här läraren verkar det ha fungerat, han lovade att aldrig slå (på det viset) igen. Alltid nåt. Men ljusår ifrån hur jag önskar att det var.
I helgen verkade vår Ambrose i alla fall ha glömt smärtan för ett tag och var strålande glad när han firade sin födelsedag i lördags.
Grattis Ambrose. Kämpa på. We love u!
 |
| Sportfånen |
 |
| Med Isaac och Ivan |
 |
| Andrew och Ambrose |
 |
| Med Alex |
 |
| Jag och Ambrose |
 |
| Trött Ambrose |
helt galet alltså. Det känns så sjukt att veta att det är vardag där nere. Jag förstår inte hur de tänker. Har det NÅGONSIN, NÅGONSTANS, fungera att uppfostra barn med hjälp av våld? Skulle inte tro det. Jag tror starkt på att våld föder våld. Skönt att ni gör ert bästa att bryta cirkeln för era pojkar. Jag hoppas det gör att de själva tar avstånd från det när de blir pappor och sakta men säkert få slut på det helt och hållet!
Och ett stort grattis till Ambrose!
Att se ett utåtagerande/tillbakadraget barns beteende förändras och ge det en chans att vara "sitt bästa jag" är storartat! Att se det barn vilja våga och göra framsteg tycker jag är den största känslan när man har med barn att göra.
Och att du dessutom får vara den människa som ser barnet, inte dess beteende som självklart till stor del är skapat av vad det varit med om måste kännas enormt befriande för barnet!
Det måste kännas magiskt att få vara med på ett sådant ställe även om det självklart gör otroligt ont i en när man får veta vad oskyldiga barn är med om och även om man säkert ibland har lust att slå vilt omkring sig med tanke på alla orättvisor som drabbar just barn!!! Såna människor som du, beundrar jag! Bra jobbat!
Måste vara så jobbigt att känna sig så, hur ska jag säga det hopplöst(?) mot hur barn behandlas där nere när man står dom så nära som du, känns ju hopplöst att bara läsa om det härifrån, man önskar man kunde bara knäppa med fingrarna och få alla att förstå hur fel det är 🙁
Men stort Grattis Ambrose i alla fall, jag hoppas han har fick en bra födelsedag 🙂
/Låla
Måste vara så jobbigt att känna sig så, hur ska jag säga det hopplöst(?) mot hur barn behandlas där nere när man står dom så nära som du, känns ju hopplöst att bara läsa om det härifrån, man önskar man kunde bara knäppa med fingrarna och få alla att förstå hur fel det är 🙁
Men stort Grattis Ambrose i alla fall, jag hoppas han har fick en bra födelsedag 🙂
/Låla