Rymlingen är tillbaka. Han kom gående mot huset i morse när Alex skulle ge sig ut för att börja leta efter honom igen och ursäkten han gett till att sticka från skolan var för att de hotat att slå honom. Det är alltså en av pojkarna som bor på internat som hade rymt.
Märkligt alltihopa.
Anledningen till att vi överhuvudtaget fick reda på att han försvunnit från skolan var för att Alex hade gått dit för att hämta hem våra internatelever så att de skulle kunna delta i ”African Child Day” firande som gått av stapeln idag, han fann då att vår pojke inte var där. Skolpersonalen var uppenbarligen inte medvetna om det och sa att de hade gett honom tillåtelse att lägga sig och vila för att han hade tandvärk, men det fanns ingen pojke i sängen och inte någon annanstans heller. Huruvida pojkens historia stämmer eller ej, vet jag inte. Han påstår att en lärare hotat honom med ordentlig stryk. Läraren förnekar. Vad som talar emot pojken är att han inte kom hem direkt för att berätta att en lärare trakasserat honom. Jag är också besviken på skolan då det uppenbarligen är väldigt lätt att smita iväg utan att någon märker det och man kan ju undra hur många gånger det hänt förut. Ett väldigt sammanträffande, kan jag tycka, att Alex råkar komma dit den enda gång han inte är där.
Detta är samma kille som vi haft så mycket bekymmer med tidigare gällande skolan och jag börjar misstänka att det nog inte handlar om vilken skola han går på utan skolan som sådan som han blir trött på ibland. Och han kommer att hitta på vilken ursäkt som helst för att slippa plugga.
Han är tillbaka i alla fall. Det är det viktigaste. Idag har han och de andra grabbarna deltagit i de planerade aktiviteterna för African Child Day som bland annat inneburit en lång parad genom stan och en vänskapsmatch i fotboll. Nu ikväll blir det möte med rektorn tillsammans med Alex. Det är rektorn på Lifebridge Primary School, som tur är, och jag hoppas och tror att han hanterar den här situationen lika förnuftigt som han gjort tidigare.
Annat är det med rektorn på Kigezi High School Primary, Ivan kom hem med en svullen hand förra veckan, som han ådragit sig efter att en lärare slagit honom hårt. Det var meningen att han skulle få slag på rumpan men av ren reflex drog han bak sin hand och fick då ett kraftigt tag med käppen på handen istället. När vi konfronterade rektorn fick vi svaret: ”Det är inte meningen att de ska ha händerna i vägen när vi disciplinerar dem.” Usch. Vidrig människa, den där, och jag känner mig maktlös. Ju mer vi strider för barnen och ifrågasätter skolans metoder, desto hårdare betraffar de dem. Vi har lämnat ett klagomål hos skolmyndigheterna men jag gissar på att de inte kommer göra särskilt mycket åt saken. Maktlöshet, som sagt. Och frustration.
 |
| Ivan med sin skadade hand. OBS! Det var alltså INTE han som rymde. |
Nästa år har vi lovat att de som vill ska få byta till Lifebridge som åtminstone har en skolledning som är emot sådan behandling och arbetar aktivt för att få sina lärare till att förstå det. Synd att det ska behöva gå så långt.
Skönt att han är tillbaka och jag tror du har rätt i din analys om att det inte spelar så stor roll vilken skola han går på. Jag tänker att en del av de bagage de har med sig tar sig såna här uttryck.
Skönt att han är tillbaka och jag tror du har rätt i din analys om att det inte spelar så stor roll vilken skola han går på. Jag tänker att en del av de bagage de har med sig tar sig såna här uttryck.
Det kanske är så att killen har det jobbigt och rymmer från skolan för att han tycker att det är jobbigt. Han kanske ha dyselexi? 🙂
Jag vet att jag själv skolkade då och då när skolan gav motgångar och då var det innan jag fick reda på att jag hade dyselexi.
Bara en Tanke
Ni är Hjältar, Emma och Therese. Det ska ni veta! <3
Titti
Tack snälla Titti! Ja, absolut kan det vara så. Det svåra är att ställa en "diagnos", finns ingen/väldigt få som ens vet vad dyslexi betyder i Uganda.
Svårt.