 |
| Brian och Stuart kom hem från boarding school. Brian hjälpte till att bada Isaac. En Isaac som satt helt själv i baljan idag och plaskade som en vilde vilket fick oss att ropa på de andra och så stod vi där allihopa och klappade händerna åt lillen. |
 |
| Det tog på krafterna att underhålla alla så efteråt somnade vår lille gull(skit)unge gott. |
 |
| Resten av grabbarna hade massor av energi och drog igång en fotbollsmatch (vad annars?) |
 |
| En vänskapsmatch på blodigt allvar |
 |
| Alex och Dennis tittade på och käkade sockerrör. |
 |
| Oavgjort efter full tid. Då blir det såklart straffar. Kwesiga agerade domare. |
 |
| Efter matchen var det dags för inspelning av musikvideo och killarna bytte om till ”scenkläder”. |
 |
| Ivan lånade Dennis jacka |
 |
| Vi körde ett battle mellan team Andrew och team Alex. |
 |
| Tugume kör konster få kan mäta sig med. |
 |
| Videon är till en skola som ska hålla en välgörenhetsgala med hip-hoptema för att samla in pengar till oss. Kul initiativ! |
vad kul ni ser ut att ha haft! 🙂
är denna video något ni kan lägga upp efter att välgörenhetsgalan varit? det skulle vara jättekul att se 🙂
Jag kan säkert göra det när jag kommer hem till Sverige igen och har bättre uppkoppling. Här blir det lite svårt att lägga upp en film på 10 min.
Hej!
Har läst din blogg ett tag nu och tycker verkligen ni gör ett strålande jobb! Det är så härligt att få hänga med och ha en liten insyn i er vardag och se hur killarna utvecklas 🙂
Har dock funderat lite sedan lilla ursöta Isaac kom med i bilden. Tar ni en dag i taget eller hur ser ni på det att ni är det närmsta en familj den lille har, hur tacklar man framtida problem med " vart är min mamma o pappa, frågor"? Är det svårt att veta hur man förhåller sig till ett barn som kommer att växa upp och behöva en form av kärlek som kanske är svårt att ge utan att fästa sig för mycket? Mycket röriga funderingar från min sida, men jag hoppas du förstår vad jag menar:)
mvh
Maria
Tack så mycket!
Jag förstår dina funderingar och delar dem. Hur vi ska göra med lille Isaac är något jag tänker väldigt mycket på och har ännu inte något definitivt svar att ge. Det jag kan säga är att vi självklart vill ge honom bästa möjliga förutsättningar i livet utifrån den verklighet som finns här. Den är inte densamma som i Sverige och därför blir vårt svenska tankesätt svårt att tillämpa. I Uganda finns det väldigt många barn som inte bor med sina föräldrar. Orsakerna till det är många, vissa har inga föräldrar, andra har men de är inte kapabla eller villiga att ta sitt ansvar. Att bo hos släktingar eller att bli skickad på internatskola större delar av året är väldigt vanligt. Så också att bo i stora hushåll. Svenssonmodellen med mamma, pappa och 1,6 barn (eller vad det nu är) finns inte här. Snarare mamma, pappa (med två fruar på annat håll förvånar inte) och åtta barn i ett hus tillsammans med mormödrar, kusiner och hemhjälp. Jag generaliserar, det erkänner jag. Visst finns kärnfamiljen här också och de flesta föräldrar älskar och bryr sig väldigt mycket om sina barn. Detta med betoning på sina barn. Många föräldralösa barn som tas om hand av andra familjer berättar om trakasserier och utanförskap, att de ses som det svarta fåret.
När det gäller lille Ian hade vi en väldig tur som hittade hans fostermamma, en fostermamma utan egna barn som har tagit sig an Ian som om han vore hennes. Jag hoppas att vi kan hitta en sådan person åt Isaac också men vi kommer inte direkt att gå ut och annonsera om det på radio. Vi vill att en eventuell foster/adoptivfamilj ska betrakta Isaac som sin egen och vilja ta hand om honom även om det inte innebär att de får ekonomisk ersättning (visst kan vi sponsra om det skulle vara så men jag tror ni förstår hur jag menar, intentionerna måste vara de rätta).
Om vi kommer att hitta en sådan familj och hur lång tid det i så fall kommer att ta är omöjligt att säga. Det jag vill garantera er är att vi arbetar väldigt nära de sociala myndigheterna här och söker ständigt deras råd. Vi kommer att ta reda på så mycket vi kan om Isaacs bakgrund och se till att den informationen finns tillgänglig den dagen han behöver den. Han är fortfarande väldigt ung men vi har redan nu utsett Irene till att ha huvudansvaret för honom för att han ska ha en trygg punkt, vi andra hjälper till så som syskon och släktingar skulle ha gjort.
Är Isaac kvar hos oss när han är gammal nog att fråga om sin mamma och pappa så kommer vi att berätta precis hur det ligger till. Som jag har sagt vid tidigare tillfälle så är det självklart inte ultimat att växa upp i ett fosterhem/barnhem men jag tror inte per automatik att det skadar barnet. Allt handlar om hur man hanterar det, jag tror att man kan bli en trygg och stark person ändå. Jag är övertygad om att Isaac kommer att gå en ljus framtid tillmötes och att han kommer att se tillbaka på sin uppväxt som varm och kärleksfull.
Det är lätt att tänka i termer om vad som skulle det vara ”det bästa” och jag önskar verkligen att man kunde ge honom det bästa. Alltså en egen mamma och pappa och ett stabilt och tryggt hem. Verkligheten ser tyvärr inte ut så, om Isaac har tur så dyker en sådan chans upp någon gång. Till dess väljer jag att tänka i termerna ”så bra som möjligt”. Det är vad vi kan erbjuda honom, att han får det så bra som det bara är möjligt. Ingen egen mamma och pappa. Men ett stabilt och tryggt hem fyllt av människor som vill honom väl.