Intensiv dag

Phuh vilken dag, nerverna på helspänn, det ska minst sagt bli skönt att få lägga huvudet på kudden om några minuter.

Ja, i förmiddags kom äntligen inspektörerna och stannade i närmare tre timmar. Det var mycket som skulle gås igenom och vi var alldeles matta efteråt. Det var nog de också. Syftet med besöket var att se om vi bedriver den verksamhet vi påstår att vi driver, om det sker på ett korrekt sätt, vad vi gör bra och vad som behöver förbättras. Ett väldigt givande möte. Jag har tyckt det varit svårt tidigare att veta vilka riktlinjer vi har att följa och vi har, med hjälp av råd från probation officer och andra liknande organisationer, gjort så gott vi kunnat. Idag fick vi med beröm godkänt för hur vi arbetar, huset och dess omgivning, mat, skola, personal och säkerhet. Bakläxa fick vi på vår bristfälliga dokumentation, de vill att vi ska ha tillgängligt på papper alltifrån namn på Ivans morbror i Kampala till schema över dagliga aktiviteter. Nästa inspektion är planerad till november och vi har fått tid på oss tills dess att se till att rätta till de brister som de påpekade. Sånt gillar jag. Klara besked. Detta är vad som behövs göras och det ska ske inom den här tidsramen. Finemang.

Efter inspektionen tog vi Isaac till Rugarama Hospital för ännu en omgång vaccinering, sköterskorna är lika glada att se honom varje gång och tycker det är så kul att se hur han växer. Nu väger han hela 6,5 kilo, stora klunsen. För två månader sen vägde han 3,5 kilo. Det är fantastiskt att se att han nu är en frisk och pigg liten kille. Mitt humör sjönk dock när jag såg att de fått in ytterligare en övergiven liten bebis. Runt en månad gammal men vägde knappt tre kilo. Aj, aj, aj, det skär i hjärtat och man önskar att man kunde göra nåt men det går ju inte att hjälpa alla. Det gör bara inte det. Förhoppningsvis kommer han till ett annat bra ställe, så måste man tänka.

Eftermiddagen bjöd på fotbollsfinaler, en vinst var ju given eftersom den spelades mellan Emma’s Boys A och Emma’s Boys B. I U16 finalen var det dock dramatik och vi föll dessvärre i allra sista stund på straffar. Shepherds Center tog hem bucklan efter att vår allra sista straffläggare missade. Grymt sätt att förlora på men inget att göra åt. De kämpade så väl och imorgon kommer belöningen. Eller för att vara ärlig står den redan ute i trädgården och käkar gräs.

Så makabert.