Sist vi var på marknaden hittade jag en jättefin halmmatta som jag tyckte skulle passa fint på mitt rum. När jag fick höra att den kostade 21 kronor slog jag till direkt – vilket kap!
Aje kom in på mitt rum senare på dagen och jag hann inte ens fråga honom vad han tyckte förrän han brast ut i det värsta gapskrattet jag sett på länge. Han skrattade så att han kved. Okontrollerbar.
Jag: (fattade ingenting och tittade på honom som om han vore galen)
Aje: Aaaahahahahahahahaha
Jag: …
Aje: Aaaahhaaa oohhhhaaahaha iiiiiiihhhhh
Jag: I don’t get it, Ayebare. What’s so funny?
Aje: (fick sätta sig på huk och hålla sig om magen för det gjorde så ont när han skrattade) Hahahahahaha
Jag: Whaaat?
Aje: Hahahahahaa. Like… a… hahahahhahaah VILLAGER!
Jag: (smått sårad) I think it’s nice.
Aje: …but it is for people in the villages. Not muzungos. Will you also sleep on it? Hahahahah.
Jag: (trotsigt) Maybe I will.
Sen brottade jag ner honom. På mattan.
 |
| Så tokig är den väl inte? |
Så tokig är den inte alls! Bra att du brottade ner honom. 🙂
Haha, jag skrattade själv när jag läste. Mest för att jag verkligen kunde se honom framför mig, kvida av skratt!