Pojken höll sitt löfte och gick till skolan idag. Om det var sista gången han skolkade? Troligen inte men vi får vara glada för att han gick dit i alla fall och ta nästa eventuella problem när det kommer.
Vi tog som sagt med pojken till sjön igår och hade en jättehärlig dag, det kändes som att vi kunde ge honom det fokus och den uppmärksamhet han behövde. Någon har frågat i kommentarsfältet hur de andra killarna reagerade när vi ”belönade” strulpellen med en utflykt. Eftersom de var i skolan vet de inte om att vi åkte iväg. De tror att vi hade samtal med honom i huset.
Rätt eller fel att göra så kan väl diskuteras. Enklast i alla fall. Rättvist anser jag det vara då jag kan garantera att vi gjort samma sak för vem som helst av dem om behov fanns. Men jag är rädd att om vi berättar hur vi hanterade situationen så kommer en hel drös fler pojkar plötsligt känna ett sug att skippa skolan.
Det finns ett gammalt ordspråk som är SÅ himla bra och sant…. "Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som mest…"
Håller med till hundra procent.