Kampala to Kabale

Tillbaka i Kabale igen efter elva timmar i en stekhet buss. Elva timmar på en buss, märk väl,  inte elva timmars bussresa. Själva resandet tog endast åtta timmar, men det där med afrikansk tid är tydligen något som aldrig sätter sig. Bussen skulle gå klockan nio fick jag information om, kvart i nio satt jag på plats. Klockan 12.05 lämnade vi parkeringen. Irriterad? Jag? Inte alls. Särskilt inte när det flög upp försäljare på bussen varannan minut?

– Soda? Socks? Necklace? Saucepan?

– Saucepan? Jo, men hemskt gärna. En gryta, storlek mindre badkar, är precis vad jag behöver just nu.

– Fruit plate?

Just fruitplatekärringen gick mig extra mycket på nerverna. Hon kom säkert 25 gånger på tre timmar och varenda gång; ”Fruit plate, madame?”. Jag var ett tag nära att köpa alla hennes förbannade frukttallrikar och kasta ut dem genom fönstret.

Men, slutet gott allting gott. Tillbaka till verkligheten. Killarna var sitt vanliga jag förutom att de på något mysko vis verkat ha växt otroligt mycket på tre dagar. Märkligt. Inte klokt vad tiden går fort. Nästa måndag drar skolan igång igen, två månaders lov redan förbi, hur gick det till? Det innebär att det blir en intensiv vecka med förberedelser för studierna plus att vi har fotbollsturneringen att tänka på. Imorgon spelar småkillarna semifinal och på onsdag är det dags för de stora. Vi får hoppas att det går vägen.

Men nu. Sängen.