Pojkarna börjar ju skolan kl sju på morgonen och jag har i regel inget intresse av att stiga upp så tidigt om jag inte måste. Alex kör morgonpassen här, om man säger så. Idag blev jag dock väckt vid 06.30 av en liten kille som behövde något från mitt rum, varpå jag gjorde honom sällskap ut i vardagsrummet där förberedelser inför skoldagen var i full gång.
När jag visade mig stannade liksom all aktivitet upp för en sekund och alla bara glodde på mig. Gwanga satte sen ord på vad jag tror alla tänkte.
”You are up at this hour!?”
Ja, tänk för att jag är det. Vet ni, killar, det händer faktiskt ganska ofta att jag är uppe tidigt (eller hur).
Aha, svarade de och kilade iväg till skolan…
…medan jag gick tillbaka till mitt rum och kröp ner under täcket igen.
Hej Emma!
Vill bara berätta att jag följer din blogg o att den är verkligen både spännande och underhållande.
Du borde verkligen skriva en bok. Du har den fantastiska gåvan att fånga din läsare.
Ha det bra!
Camilla fd 41:an