Brian hade blivit lovad en kyckling av en vän och vi, i vår tur, hade lovat honom att följa med och hämta den efter skolan idag. Vår käre Brian påstod att det inte var någon lång väg att gå och då jag ändå skulle på det hållet, erbjöd jag mig att göra honom sällskap.
Särskilt långt hemifrån var det inte, det kan jag hålla med om, men han missade visst att informera mig om att det krävdes en promenad på en smal stig i närmare 90 graders luting för att nå målet. Tänk er en sådan tur iförd finaste sandalerna. Plussa på med en regnskur som icke är av denna värld och föreställ er sedan min sinnesstäming.
Solstråle? Njet.
Brian pinnade iväg |
Tur för dig att du är snabb, Brian, tänkte jag. Vore du här skulle jag strypa dig. |
Lämna ett svar