Som jag sa tidigare, är det ju synd att Ivan inte fick besöka huvudstaden Kampala i ett roligare syfte. Hursomhelst hade han varit mäkta imponerad av det han hade sett och när han igår kväll kom hem, berättade han med stor inlevese, om sina upplevelser. De andra pojkarna lyssnade intensivt. De hoppas på att också få komma dit någon dag och vad de inte vet är att vi faktiskt planerar en liten tur dit snart. Gissa om de kommer bli överraskade.
Här är lite bilder från Ivans resa. När jag hörde att det var den modernaste utrustningen trodde jag i och för sig inte att det skulle vara som den vi har hemma men faktiskt inte heller att det skulle se ut som om han var fastspänd i elektriska stolen. Obehaglig syn.
 |
| Irene (i bakgrunden) och de andra pojkarna vinkade av vid bussen |
 |
| Den är den här bilden som gör mig illa berörd. |
 |
| Personalen var jättesnäll berättade Ivan. |
 |
| Doktorn kom och gjorde fler undersökningar |
 |
| Ivan kunde se sitt hjärta slå på en liten skärm |
 |
| Vår tappre Ivan i bussen på väg hem till Kabale. Mycket att titta på och lite resgodis måste man ju ha. |
Lämna ett svar