• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

ETCP UgandaETCP Uganda logotyp

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

  • Stöd oss
    • Bli månadsgivare
    • Ge en engångsgåva
  • Bloggen
  • Om oss
    • Bakgrund
    • Livet på gatan
    • Vårt arbete
    • Fotbollsturnering
    • Fakta Uganda
    • Kabale
    • Vanliga frågor
  • Kontakt
  • EnglishEnglish

Livet på gatan 5

4 augusti, 2011 av Emma 1 kommentar

Det är lätt att ibland glömma bort hur våra grabbar levde tidigare, då de gjort sådana enorma framsteg och totalt vänt sina liv.
Vi pratar ibland om livet på gatan och hur det har påverkat dem.
En gång frågade jag dem om hur en bra dag på gatan såg ut. De berättade då att en bra dag var när de hittade mycket scraps (metaller) tidigt på dagen som de kunde sälja och sen inte behövde jobba på resten av dagen utan kunde köpa lim eller marijuana och något ordentligt att äta istället för att hitta mat i soptunnorna. En bra dag kunde också vara om det var någon stor tillställning i stan och arrangörerna var givmilda och gav dem mat.
Men bästa dagen någonsin, enligt pojkarna, var en gång när de såg en lastbil köra på en get, som såklart dog och blev liggande på vägbanan medan lastbilen körde vidare. De kunde inte tro sina ögon. Genast var de framme och norpade åt sig den stackars geten, innan någon hann se dem.
Nu kan man tro att de genast gjorde upp en eld och åt så fort de kunde. Nix. De samlade alla i gänget till möte och utsåg en festkommitte. Därefter fick alla olika uppgifter. Någon skulle slakta geten (knivar hade de ju alla på fickan), andra skulle köpa eller stjäla salt och kryddor. En tredje fick i uppgift att ordna något att dricka och självklart skulle någon se till att fixa något att röka eller sniffa.
En hel eftermiddag höll de på att förbereda, när mörkret föll satte festen igång och höll sedan på hela natten. Bästa dagen på gatan bestod alltså av en roadkill fest. Den historien gör mig både varm i hjärtat och alldeles iskall.
Jag är i alla fall oerhört lycklig över vetskapen att vi numera köper våra getter och att killarna förhoppningsvis aldrig igen ska behöva stjäla för överlevnad eller ta droger för att känna att livet ska vara värt att leva. Och det, tack vare att så många av Er hjälper oss.
De här bilderna har jag visat förr men gör det igen. Såhär levde pojkarna tidigare.
De letade metaller och mat i sopcontainers
Ambrose, Dan och Aje
Ivan med limflaska i tröjärmen
Dan, Aje, Ambrose och Ivan
Ambrose, Aje och Ivan vid sitt gamla boende

Sorterat under: Osorterat

Föregående « Dan the mechanic
Nästa Aje sjunger »

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Jessica säger

    4 augusti, 2011 kl. 13:07

    Jag blir så varm i hjärtat när jag ser vad ni/du gör för pojkarna! Vilken chans till ett bättre liv du ger dem!

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Primärt sidofält

Bloggarkivet

Footer

ETCP Uganda logotyp
  • Personuppgiftspolicy

© Copyright 2025 ETCP Uganda · Skapad av Christofer Herlin