Häromdagen satt jag och tittade på lite filmklipp från Kabale på YouTube. Jag trillade nästan ur stolen när jag såg det här klippet. Sen började jag gråta. Det här är något som berör mig oerhört.
Vad jag hittade var en kort dokumentär som någon har filmat år 2008. Den handlar om Kabales gatubarn. Bara det i sig gör mig känslosam, såklart. Men vad som fick mig att tappa andan var att se två av våra pojkar med på filmen, Budda och Brian.
Tre år sen alltså. De var redan då veteraner på gatan. Jag tänker på vad jag gjorde 2008 och att jag var totalt ovetande om hur våra vägar skulle mötas två år senare.
Jag har lagt upp många filmklipp sen bloggen startade men det här rekommenderar jag er verkligen att se. Här kan man med egna ögon se i vilken misär våra pojkar har levt, samma misär som många barn dessvärre fortfarande lever i.
Älskade Buddha. Älskade Brian. Våra små pågar. Åh, nu börjar jag nästan gråta igen.
Första är alltså filmklippet. Sen några snapshots från filmen.
 |
| Buddhas fot |
 |
| Buddha |
 |
| Brian eller ”Jet Li”(haha, de är för goa) som han kallades, berättar hur de måste lära sig att slåss för att överleva på gatan. |
 |
| Buddha letar mat och metaller bland soporna |
 |
| Buddha sniffar lim |
 |
| Buddha och Brian vid ett av Kabales garbage centers |
Hej!
Av en slump hittade jag er blogg när jag satt och läste sybloggar en natt på jobbet.
Vilket fantastiskt arbete!!! Jag är så imponerad!!!
Jag har arbetat som barnmorska i Zambia och Tanzania och kan ana vilket motstånd ni möter… Ser fram emot att läsa mer om er vardag!
/Anna Wängborg
Wow! Snacka om att de vann högsta vinsten på lotto när du åkte ner till Kabale…..//Jenny S
Ojojoj, blev väldigt berörd, och glad över att era vägar korsades ett par år senare. Heja dig och heja skitungarna!
Det ni gör är helt otroligt!!
Hur "fick" ni tag i barnen o övertala dem att stanna med er?
mvh
Diana
Det ni gör är helt otroligt!!
Hur "fick" ni tag i barnen o övertala dem att stanna med er?
mvh
Diana