Alex och Stidia är ensamma med pojkarna ett par dagar då Andrew har ledigt och har åkt till Kampala och Irene var tvungen att åka till sin hemby på begravning.
Mycket för dem den här helgen alltså. Därför blev jag lite orolig när jag fann ett missat samtal från Alex på min telefon nyss. Vi har bestämt att endast ringa i nödfall, då det är så förbannat dyrt, att använda oss av sms och internet så mycket det går istället. Så när han ringer vet jag att något förmodligen har hänt.
Jag ringde upp honom och satt och funderade över olika scenarier. Någon som slagit sig? Någon som bråkat? Någon som tagit sig friheter och stuckit någonstans på egen hand?
Alex: Hello
Jag (småstressat): Hi, how are you?
Alex (förvånat): I am fine, how are you?
Jag: I’m fine, I’m fine. Did you call me?
Alex (frågande): Nooo
Jag: I found a missed call from you
Alex: No, no, no
Jag: Yes
Alex: Oooooooooooh. Buddha was playing some games on my phone earlier.
Jag: Buddha. Go figure.
Undrar vilka andra internationella samtal han ringt i eftermiddag.
Alex berättade att han är mycket stolt över pojkarnas beteende på sistone, att de mognar för varje dag som går. Väldigt kul att höra. Nu var de och fiskade vid ån bakom vårt hus, som vanligt på lördagseftermiddagar. Allt som det ska, med andra ord.
 |
| Buddha |
Lämna ett svar